7. Guds vägar äro sann och utaf godhet full, Dem som ved hans förbund och vittnesbörd blijr stadig. O Herre, för titt nampn, du var mig syndar nådig, Förlåt mitt misbedref, som stor är, och min skuld. 8. Eho, som helst ded är, som früchtar Herren rätt, 9. Them frommom blifver kundt Guds hemlig vijssbets sluth, Han låter och derhoos dem sitt förbund få vetta, Till Herren skall iag see och mina vägar rätta, Förty han skall min foot uhr nätet hielpa utb. 10. Som mig nu eensam är och här i verlden boor, 11. Och vändt din ögon hijt och see och märk upå Mitt eländ' iämmer stånd hvari iag mig befinner, 12. See också derupå at iag så mycket blijr Förfölgd af många de, som utan sak mig hata. 13. Lät mig och läggia vin och vända all min bung Till from- och redlighet, at ded mig må bevara, Gud, frälsa Israel från allom nöd och fahra, Och låten vara frij från fiendens hoot och tvång. Psalm 27. 1. Herren han är mitt lius och så min helsa, 2. Om än en krijgshär sig emot mig lade, 3. At iag i Herrans huus må altijd vijsta Och på en klippo, fri från nöd och sorg. 4. Han skall mitt hufvud och fast högt uphöija, 5. Nu, Herre, hör min röst, när som iag ropar: 6. Du äst min hielp, gif mig doch intet öfver, 7. Herr', vijsa mig din väg, den iag skall vandra, At iag ey feela må den rätta stig. Lät mina fiender ey glädia sig, Lät min ovän ey få så med mig handla, Som han väl villian har, fräls mig och så 8. Jag tror ändå fast iag här orätt lijder, Psalm 30. Een psalm till at siunga om Davids huus vigning. 1. Jag prisar, Herre, tig, förty tu har Mig hulpit underlig, när som iag var O Gud, mig hellbregd giort och hört upå.. Min bön och återbracht min siehl ett nöije. 2. Du har behollit mig vid lifvet qvar, Utfört min siähl, när som min fiendskaar Till helvetit och i förderfvet foro. I, Herrans heliga, lofsiunger Gud Upå hans högtijds dag med herligt liud. Han har os frälst när vi i nöden voro. ཉ. Hans vrede varar en så kortan tijdh, Lijksom ett ögnablik, seen är han blijd, Och fast om afftonen man hefftigt klagar, Så är om morgonen doch glädien ny; Men ack, iag svager krop, när iag fick sij, At mig gick väll och hade goda dagar, 4. När du af blotta nåd och villian god Mitt borg befästade, då fick ing mod Och sade obetänkt: Ded lär ey hända Mig sådan nöd, att iag skall falla kull, Men af förskreckelse så vart iag full, När du titt ansicht monde från mig vända. 5. Jag vill med ropande och mina bön För Herren komma fram, hvad nyttiar seen Mitt blod, när jag är död, mon kan och prijsa Een krop, som blifvit är till stoft och muld, Och tacka dig för tijna godhet skuld, Då varder, Herre, du dig nådig vijsa. 6. Du har min sorg förvendt, mig åter glädt, Min klädebonadt har du mig afkledt, Omgiordat mig med frögd och låtet smaka Din godhet stor, på det min ähra skall Ey vara tyst, men sjunga öfverall, Och dig, min herre Gud, everdlig tacka. XVI: 6. Psalm 28. 1. Herre, min stora tröst, när jag dig ropar å Och nöden tränger till, så tijg mig icke då, At iag ey varder lijk, när tu vilt intet svara Them, som till helvetet hän till afgrunden fabra. 2. Hör mina böners röst, när som min nöd är stor Och lyfter händerne up till din helga chor, Drag mig och intet bort bland them, som illa giöra, Som tabla vänliga, men ondt i hiertat föra. 3. Gif them, som the förskylt med theras gerningar Och onda henders verk, som argheet med sig har Gud skall them nederslå och ey igen upbygga, Förty de söbla sig mot Gud i synder stygga. 4. Men Herren vari lof, ty han har hört min röst, På honom hoppades mitt hierta och fick lijsa. 5. Herren, den starke Gud, sin smorda hielpa vill, Han theras starkhet är, som honom lita till....... Hielp, Herre, hielp titt folk, titt arf villtu välsigna, Dem föda ä och ä, och op till äbra bringa. |