Sidor som bilder
PDF
[merged small][ocr errors][merged small][ocr errors][ocr errors][merged small]

Jag vill med rnpande och mina bön För Herren komma fram, hvad nyttíar seen Mitt blod, när iag är död, mon kan och prijsa Een krop, som blifvit är till stuft och muld, Och tacka dig för tijna godhet skuld, Då varder, Herre, du dig nådig vijsa.

6.

Du har min sorg förvendt, mig åter glädt, Min klädebonadt har du mig afkledt, Omgiordat mig med frögd och låtet smaka Din godhet stor, på det min ähra skall Ey vara tyst, men sjunga öfverall, Och dig, min herre Gud, everdlig tacka.

[ocr errors]
[merged small][ocr errors]

2. Hör mina böners röst, när som min nöd är stor Och lyfter händerne up till din helga chor, Drag mig och intet bort bland them, som illa giöra, Som tabla vänliga, men ondt i hiertat föra.

3. Gif them, som the förskylt med theras gerningar Och onda henders verk, som argheet med sig har Gud skall them nederslå och ey igen upbygga, Förty de söhla sig mot Gud i synder stygga.

4. Men Herren vari Iof, ty han har hört min röst, Han år min starkhet och min skiöld, min festa tröst, På honom hoppades mitt hierta och fick lijsa. Des är iag glad och skall Gud tacka med; en. vijsa.

[ocr errors]
[ocr errors]
[graphic]
[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]

Jag hatar alla them, som hålla på at lâhra.
Ded, som lösachtigt är, men iag skall altijd bähra
Ett troget hopp till Gud. Mitt hierta frögder sig,
At du din godhet städa bevisar emot mig.

[ocr errors]
[ocr errors]
[ocr errors][ocr errors][merged small][ocr errors][merged small][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]

De ogudachtige, som tabla mot de fromma, ‘

The skole tyste blij, pä skam och nasa komma,
The falska munnar, som man hâulig tahla веет,
Them viltu alla i een afgrund störta ner.

13.
Tijn godhet är fast stoor, som tu för them bevarar,
Som trofast fruchta tig, эй du dem väl försvarar,
Och gömmer hemliga. Du kommerthem ihäg,
Som trösta upâ tig, för hvarmans hoot och trug.

[ocr errors][ocr errors][merged small][merged small]
[ocr errors]

Säll år den menniska, som synden är tillgifven,
Des öfverträdelse alredz förlåten är. i
Full sâll är han förvist, som Herren intet giör

Så noga räkning med och intet falsk är blefven.

2.

Sij den är väl deran, det kan iag på mig röna,
Dy då jag intet viste bekänna fram min brått,
Försmechtade min been igenom daglig grått,

Derföre ville Gud mig för mitt ovet löna, -=

[ocr errors]

Så at bå natt och dag hans hand mig svårlig tryckte, Och all min vetska blef så torr som sommarjord. Altaå har iag bekänt på Herrans sanna ord,

Mina missgârningar och dem ey undanlykte.

4.

Jag sade: Lät mig gå och Gud till fota falla,
Bekenna all min synd och öfverträdelse,
Han lefver visserlig ein godhet mig betee,

Dy han är nådig dem,A som honom rått åkalla.

« FöregåendeFortsätt »