Sidor som bilder
PDF
ePub

Psalm 34.

Een psalm Davids, tå han förvandlade sitt ansichte för Abimelech, then honom ifrån sig dref och han gick sin väg.

Melodie effter Lobwassern den 130 psalm.

[blocks in formation]

Kommer hijt barn och lärer
At fruchta Gud altijd

Och hvilken, som begiärer
At lefva uti frijd.

5.

Lär styra tung' och läppar, Lär lögn och arghet blij, Och at din mund ey släpper Ondt taal, bedrägerij,

Låt af ifrån ded onda

Och freden effterfaar,

Så at du ingalunda

Tig mot din Gud förtaar.

6.

Herren ban seer och hörer
Then frommas ropande,

De onda ban förstörer

Platt utaf jordenne,

Thet hierta, som Gud pröfvat, Är altijd ban hart när

7.

Ändoch ded sig kan hända,
At een rättfärdig man

Får lijda stor elende,

Var visser, Herren kan

Och vill, all sorg och fabra

Förändrat blijr och stäckt, Hans been skall ban bevara, At icke ett blijr brächt.

8.

Den ogudachtig' skara

Ded onda dräpa skall,

Och de, som pläga vara

De rättfärdigas fall,

The skole brotzlig blifva,
Men Herren frelsa lähr

Sitt folk, och från them drifva
Thet ondt och syndigt är.

Psalm 37.

1.

Ey barmas, när du seer ogierningsmannen klifva

Och växa högt i top och mycket ondt bedrifva,

Ty såsom ört och grääs så varda the full snart
Afbugne, at de seen förvisna med en fart.

2.

Haf hop till Gud och blijff i tina fäders länder,
Och föd tig redliga med idkesamma händer,

Haf lust till Herranom, han skall tig gifva ded,
Hvad du sielf önskar och titt hierta' nögder med.

3.

Befalla Herranom tig sielf och tina vägar

Och baf ett stadigt hopp till God, som machten eger.

Han skall väl giorat, ty din sak han bringa lär
Fram uti dagsens lius, så klar som middan är.

4.

Förbijda Herrans hielp, holt in med harm och vrede,
At tu ey illa giör, bort med afvunden leede,

Fast den går väl i hand och lyckan spelar med
Som gudlöst lefnat för och ey förtienar ded.

5.

Han blijr snart rotat uth, men de, på Herren venta De skola gå i arff, besittia land och renta

Ännu en lijten tijd, den ogudachtig' syns

Ey mera vara till, hans rum och neplig fins.

6.

Imedlertijd lijk väl han botar, truger, slijter,
Then, som rättfärdig är, och på tänderna bijter,

Men Herren leer der åth och veet at kommen är
Den dag, på hvilken han till intet blifva lär.

[ocr errors][merged small]

The ogudachtiga the bruka svärd och båga,
Then fattiga dermed att fälla, slakta, plåga,

Men sverdet skall them sielf i deras hierta gå,
Båd pijl och båga blij afbrutit som ett strå.

Ded litzla, som Gud en, rätfärdig med begåfvar,
Är bättre än alt godz, den ogudachtig hafver,

Des arm skall brytas af han sielf blijr nederlagt,
Men Herren holler the rätfärdige vid macht.

9.

Han känner dag och stund af sijne trogne fromma, b
Han öker deras godz at de på skam ey komma,

At de i ondom tijd ey lijda någon nöd, & ST
Och uthi hårda åhr ha bröd till öfverflöd.

10.

De ogudachtige de skola öfverända,

[ocr errors]

Och Herrens fiende skall samma ofärd hända,
Ehuru stolt han är, ban borgar men ey vill
Betable som en man, then rättvijs är och mild.

M.

་་

Men sij en froms mans gång befrämiar Gud och håfver /
Lust till densammas väg, och om han ändlig snafver

Och råkar falla kull, han kastas intet bort;
Ty Herren med sin band ledsagar honom fort.

12.

Jag hafver varit ung, iag är nu gammal vorden,
Igenom Herrans nåd, men är ey seet på jorden,

Den rättfärdige beds, hans säd at betla bröd,
Ey heller at han är förlåten uti nöd.

[ocr errors]

13.

Ty han barmhertig är och lånar then som tränger,
Så Gudz välsignelse ved hans välgierning hänger,
Derföre lemna af ded onda och giör gått,

Så skall till evig tijd Gudz nåd tig föllia åth.

14.

Dy Gud har rätten kär, och them som dervid blifva,
The trogna heliga vill ban ey öfvergifva,

Han skall bevara them, som älska lag och rätt,
The ogudachtiga förgiör han alla slätt.

15.

Han gier ett evigt arf de sina at besittia,
Them som i deras gång then rätta vägen hitta,
Och tabla vijsliga, Gud dömmer intet så,
Som de ogudliga them frommom börda på.

16.

Förbijda herren Gud och holt tig på bans vägar,
Han skall ophöija tig, så att tu landet äger,

Tu skalt med lust få see, hvad ändalycht de få,
Som byggia på dit fall och effter lijfvet stå.

17.

Jag hafver seet och spoort een ogudachtig grönska,
Lijksom ett laurbärträ, alt gick som ban vill önska,

Men sij jag gick derom, iag fråga hvar han var,
Hans välde var sin kos, han var ey mera qvar.

18.

Nu holt tig rätt, var from, så går tig väl omsijder, Men the ogärningsmän utbrotas hvad thet lijder,

Ty Herren styrker the rättfärdiga i nöd,

Han skall undsättja them och vara theras stöd.

« FöregåendeFortsätt »