Psalm 34. Een psalm Davids, tå han förvandlade sitt ansichte för Abimelech, then honom ifrån sig dref och han gick sin väg. Melodie effter Lobwassern den 130 psalm. Kommer hijt barn och lärer Och hvilken, som begiärer 5. Lär styra tung' och läppar, Lär lögn och arghet blij, Och at din mund ey släpper Ondt taal, bedrägerij, Låt af ifrån ded onda Och freden effterfaar, Så at du ingalunda Tig mot din Gud förtaar. 6. Herren ban seer och hörer De onda ban förstörer Platt utaf jordenne, Thet hierta, som Gud pröfvat, Är altijd ban hart när 7. Ändoch ded sig kan hända, Får lijda stor elende, Var visser, Herren kan Och vill, all sorg och fabra Förändrat blijr och stäckt, Hans been skall ban bevara, At icke ett blijr brächt. 8. Den ogudachtig' skara Ded onda dräpa skall, Och de, som pläga vara De rättfärdigas fall, The skole brotzlig blifva, Sitt folk, och från them drifva Psalm 37. 1. Ey barmas, när du seer ogierningsmannen klifva Och växa högt i top och mycket ondt bedrifva, Ty såsom ört och grääs så varda the full snart 2. Haf hop till Gud och blijff i tina fäders länder, Haf lust till Herranom, han skall tig gifva ded, 3. Befalla Herranom tig sielf och tina vägar Och baf ett stadigt hopp till God, som machten eger. Han skall väl giorat, ty din sak han bringa lär 4. Förbijda Herrans hielp, holt in med harm och vrede, Fast den går väl i hand och lyckan spelar med 5. Han blijr snart rotat uth, men de, på Herren venta De skola gå i arff, besittia land och renta Ännu en lijten tijd, den ogudachtig' syns Ey mera vara till, hans rum och neplig fins. 6. Imedlertijd lijk väl han botar, truger, slijter, Men Herren leer der åth och veet at kommen är The ogudachtiga the bruka svärd och båga, Men sverdet skall them sielf i deras hierta gå, Ded litzla, som Gud en, rätfärdig med begåfvar, Des arm skall brytas af han sielf blijr nederlagt, 9. Han känner dag och stund af sijne trogne fromma, b At de i ondom tijd ey lijda någon nöd, & ST 10. De ogudachtige de skola öfverända, Och Herrens fiende skall samma ofärd hända, M. ་་ Men sij en froms mans gång befrämiar Gud och håfver / Och råkar falla kull, han kastas intet bort; 12. Jag hafver varit ung, iag är nu gammal vorden, Den rättfärdige beds, hans säd at betla bröd, 13. Ty han barmhertig är och lånar then som tränger, Så skall till evig tijd Gudz nåd tig föllia åth. 14. Dy Gud har rätten kär, och them som dervid blifva, Han skall bevara them, som älska lag och rätt, 15. Han gier ett evigt arf de sina at besittia, 16. Förbijda herren Gud och holt tig på bans vägar, Tu skalt med lust få see, hvad ändalycht de få, 17. Jag hafver seet och spoort een ogudachtig grönska, Men sij jag gick derom, iag fråga hvar han var, 18. Nu holt tig rätt, var from, så går tig väl omsijder, Men the ogärningsmän utbrotas hvad thet lijder, Ty Herren styrker the rättfärdiga i nöd, Han skall undsättja them och vara theras stöd. |