FÖRORD. SAMUEL JOANNIS WESTHIUS är i vår tid nästan alldeles okänd, och det mörker, hvari hans lefnadsöden äro insvepta, är nu efter 200 år så mycket svårare att genomtränga, som under medlet af 1600-talet flere med samma namn och från samma landsort egnade sig åt studier. Stamfadern för denna i Westmanland och Södermanland vidt utgrenade slägt var Magnus Joannis Westhius från Helsingland, hvilken vid 86 års ålder dog såsom kyrkoherde i Bergs socken af Westerås stift 1622. Med sin hustru Elsa Larsdotter hade han tre söner, Lars, Joban och Jacob, hvilka trädde i samma stånd med fadern. Lars stannade inom stiftet och blef lektor i Westerås; Johan och Jacob vunno befordran i Strengnäs stift och dogo såsom kyrkoherdar, den förre i Nyköping 1647, den senare i Fogdö 1624. Den förres son, Samuel, orerade i Upsala 1656 De laude poetica och disputerade samma år under professor Scheffer. Troligen var det samme Samuel Joannis Westhius, som 1654 disputerade i Åbo under professor Justander. I Södermanlands i Upsala studerande nations album inskrefs 1664 den 31 Augusti en Samuel Joannis Westhius, om hvilken är antecknadt: Obiit studiosus anno 1673, philos. candidatus in optimo ætatis et studiorum flore, juvenis magna spei"; men denne var utan tvifvel son till mag. Johan Israelis Westhius, som var af en helt annan slägtgren och dog såsom kyrkoherde i Fogdö 1656. En tredje Samuel Joannis Westhius disputerade i Upsala 1669 under professor Ljung. I sin Bibliotheca Svio-Gothica har A. A. v. Stjernman antecknat, att "Samuel Westhius, Suderm., translator linguæ Germanica, ita semet ipsum nominavit,“ utom nämnda disputation, äfven utgifvit Varia carmina Sv. prolixiora, samt Gudeligit barnaminne eller korte och enfaldige rijm på alle söndagars, högtiders och helgedagars Evangelier, uthaf thet Tyska språket in uppå vårt Svenska tungomål öfverdragen, Holmiæ 1675, 24 pag. 8:vo, och Consistorii Jeneneis liber Communionis, ex Germannico versus in Sveticum, Holmiæ 1677. Det måste således vara denne Westhius, som skrifvit här intagna, under åren 1675— 1678 i Stockholm första gången tryckta, poemer; och då dessa äro skrifna till och öfver derstädes bosatte personer, så synes det som om författaren der äfven haft sin vistelse. Detta antagande leder mig till den slutsatsen, att han varit son till Johan Jacobi Westhius, hvilken 1648 var kammarfiskal i Stockholm, och sonson till kyrkoherden Jacob Magni Westhius i Fogdö. Således skall han varit 1 I. N. J. Adelskaps härkomst, aff gambla rommerske handlingar utdragen och Sveriges rijkes högloflige ridderskap och adel til ähra upsatt aff Samuel Westhio. Aristot. ad Nic. 1. 4, c. 3. Item Cicero offic. 2. Tryckt i Stockholm åhr 1678. Att dygden älskat blijr, berömbd och högt belöbnat Först uthaff Herren Gud, thet haar mång dygdig röhnat, Gudh älskar dygden sjelff, aff Gudh hon blijr nthguten Til alt thet dygdigt år, ty effter Gudh är reen, Hoo nu från ungdom sin til dygden sig begifvit, Gudzfruchtan förnämbst är til alla dygders grund, Hvem kan then edle roo, hvem kan then nogsampt prijsa? Och kallat blijr medh rätt en himmelsk drottning sköön, XVI: 1. Alt effter kors-besvär. Dhe gamble henne kalla I med- och mootgångz tijd en hiertans liuflig tröst, All verldzlig flättias tvång, snöd afvundz herrskarinna, All loflig frögders ström i allan rum och orth, Och trognast leder fram. Ther boos vij städze tänckia Then störste armens krafft aff högst och mildrijkst hand, Slijkt gör gudzfruchtan sann, sehn hopp med trone öfva, Rättvijsan är thernäst, all öfvervåld hon straffar, Du edle måttligbeet, all kättia kan tu tvinga, Manbafftigbeet uthi civil- och krijgz-bedriffter, Ty bvarst bebundet är medh pennan krijgetz svärd, See, dhessa dygder nu oss giöra himmlen lijka |