Til ett Gudz instrument, Uthi all kongeligh stycke, Medh lycka, At blij hans folcks regent. XX. Gudb frije, frelse, råde Thenne vår konung båld, Från alt ondt, list och våde, Från förrädares våld, At Sve-ovänner alla Moot honom ey förmå, Men, som the vore kalla, Nedfalla, Tå the bäst tänckia stå. XXI. Vij önske ock desslijkest, En from gemåhl och lijke Uthi hans konglig famn, Then väl convenierar Medh christendoms religion, Gudh ville then beskära, Förähra, Them svenskom huld och from. XXII. The sammans mått välsignas, Och önskeligh sädh vinnas, Moot verldzens argheet store, Som växer ijdkeligh. XXIII. Detta ock myckit mehra, Som ligger högh macht på, Aff herren postulera, Hemställom vij hans nådh, Ja tröstligh alla Svenske, Både medh ord och grund, Vår kong aff hiertat ganska Vij önska Lycksaligheet i all stund. XXIV. Seij redlig' patrioter, Och ährliga svenskt blodh, Och trogne undersåter, Betänck' vår välfärd godh, Den står här at betrachta, Thet är en from öfverheet, Gudh medh sin englar stärcke, Bevachte Hans konglig mayestet. XXV. At så må skee och lända Til prijs then högste herr', Från nu och in til ändan, Vår konungz odödelig ähr', Och så til ett valete, Effter godt och långt lijff, Thet himmelska gaudete, Manete, Beboo evinnerligh. XXVI. Amen, vij här til siunge Medb jubel sång tillijk, Rijk', fattig', gamble, unge, Som boo i svea-rijk, Vår cantilen så ändas, Den kongeligh cröningz-sång, Gudh låte allting lända, Til önskeligh uthgång!!! Amen. 1 Nu föllier Freds-loffsången och thet kongl. Gratias, uppå hans kongl. may:tz vår allernådigste konungz högstprijslige nampn underdånigst anstält. I. Carissime Jesu Christe, Tu äst mitt hopp och tröst, II. ARla, min Gudh, stort ofredz liudh III. OLUSt och strijdh medh hårdan tijdh Haar du låtit grassera Uthi vårt fädersland, Ach vändt om, var blijdh och from, O herre Zebaoth. IV. UNDE ock Gudh, tin ord och budh Oss bettre taga i acht, Vårt lefverne emendera Aff hjertat medh all macht, Oss omvändt til gott intent, Civiliter, humiliter, V. Min siäl förty all stund Herrans nampn exaltera Skal uthaff hiertans grund, Min tunga skal loffsiunga VI. MUSicera och laudera Skal iagh tigh herre blijdh, Som monde migh böönhöra Uthi nödenes tijdh, Tå fiender mång i sänder Kringhvärffde migh samdrächteligh, Ach, herre Zebaoth. VII. Ridderligh tå kom tu rätt så, Jagh trodde väl Emanuel, Min herre Zebaoth. VIII. EXtend' nu herr' bå' när och fierr Tin starcke englars vingar I theras nödh och tarff, Som styrcker väl til liff och siäl IX. SVEa rijke all tillijke Medh migh bå' leekt och klärk, Låt oss tilhopa stämma, Prijsa Gudz nådevärck, Som torde så sin smorda tå Som en Gudh Zebaoth. X. Christ gifve nådh medh krafft och rådh Som vij nu månde få, Ey göra thet som Gudh är ledt, XI. Ilijka macht tackom Gudz krafft Moot förstar mång och starck, Som tillijka i hoop fijka Nedsänckia oss svenske sin koos, XII. Endock giör Gudh sin kära brudh Uthi vårt fädersland, Loff, ähra skal uthaff oss all 'XIII. Amen, amen, högste Herrren Vij skyldigst præsentera Thenna devotion, Herre upptagh i titt behagh Thenna loffsång medh nåder mång, Högste Gudh Zebaoth! Amen. |