XIX.

Amen, valete, I hafven stor tack
För venskap och fromheet alle,
Få vij här i verlden ey vidare snack,
I himbla vij åter församblas.

FINEM RESPICE.

Homo micer tu avare,
Cur non Deum amas quare
Mundum maxime amares.
O, tu valde invitatus,
Tamen semper obduratus
Ergo abit qui non salvatus.
O tu kära siäl,
Akta tig väll

Före sidste qväll

O tu arme mammonist,
Älskar mera verdzlig list,
Än tin berra Jesum Christ.
Tin Gudh, tin högsta claritet,
Mammon var til titt valet,
Och vee til ett evigt förtret.

Sedan slår feelt,
Om tu gierna vilt,
Tå är alt förspeelt.

PRO TUO NOMINE, SALVA NOS, O DOMINE!

Min landtförvandtskap, Götha länder och Daal,
Thetta til valete hafva skal,

Aff thenna theras landzman ringa,

Som beder Gudh them alla välsignar,

Them och thess vördnad här medh önskas

Til Gudz loff evigt groo och grönskas.

Humani lectores valete in Christo semper gaudete.

Componerat aff gamble Sven Brynolphson Dalius på sitt 80:de åhr.
Min ålder ej annat arbet förmå,

Än ungdoms studier mig minna på,
Och måtte Herren Gudi ähran få!

Actum Nääs annosalutis MDO LXXXIV.

Incipium vel oratio authoris.

O Gudh signe väl then ringe sin lärjunge!

Tu, som ey anseer någors person,
Ach míg tin nåde nu gifva mon.
Tu anser ey jude, hedning och grek,
Vare sigh lectman eller ock klerck,
Men alla, som tigh troo och ähra,
Vil tu i Christo saliga göra,
Hvij vil då the ambitiosi
Missunna de ringa simplici,
Til titt loff herre något skrifva,

Som tu sielff mon värcket drijfva,

Ach för titt ordz skuld, andans svärd,

Slå nedh, o Gudh, den stygga högfärd.

Amen.

Multi multa sciunt & seipsos nesciunt alios inspiciunt & seipsos deserunt.
Sed Deus resistit superbijs, humilibus autem dat gratiam.
Ergo petimus cum Psal 115. Non nobis domine.

Sed tuo nomine gloriam.

Ett specialproemium.

til bokens åthskillige gode läsare.

Edle, välborne, högvördige,
Välförnähme och ährebördige
Lärare, gode præluminatorer,
Richtige lärde directorer,
All ährligheetz officianter,
Sampt gemehne ståndz habitanter,
Som see på dhetta mitt lilla servitz,
Kan dock ehrs respectiv goda juditz
Utan dhetta mitt tilgörande

Väl förstå fahrans tilstundande
Och dherom bättre judicera
Kunna än iagh thet describerar,
Altså dhesse mine små sermoner
Ey præiudicerar höglärd personer,
Men godt för ringom och juventhut,
Som ey kunna see så vijdt här uth,
Til ett nyttigt godt memorial,
At Gudz ordz spådom värckställas skal,
Som talar, at moot ytterste dagen
Skal dygd och trooheet blij affslagen,
Folcket om högfärd sigh beqvijda,
Medh girigheet plågas och strijda,
Hafvet buldra, susa och sträfva,
Himmelens kraffter skola bäfva,
Tekn och under i planeter skee,
Och Christus i skyen sigh låter see,
At komma medh dom och vredsamt, liud,
Öfver dhem som ha försmädat hans bud,

Som han nu snart i sextusend åhr,
Såsom en herde för sina fåår,
Haar lockat och pijpat dhem före,
At the ey löpa sigh sielfve förgöre,

Ännu bijdat, och väntat uppå,
At man sigh besinna och rätta må,
Och ömkas än uthöfver vår nödh,
Ropar, han ey vil syndarens dödh.
Men see huru ställer sigh dher emoot
Verlden, dhen förhärdeligh hoop,
The achta ey straff ey lagsens rådh,
Ia mindre Gudz evangelij nåd,
Som lähra: dhes trogna embetzmän,
Continue både i städer och lähn,
Satan medh thet kötzliga bedräg,
Förer nu alt fort på helvetes vägh,
Dhen medh girigheetz affguderij,
Dhen medh trul konst dhes grym mordij,
Dhen med falsk eeder vid Herrans namn,
Mång med sabbatzbrotz stygga skam,
Dhen stund man borde lähra i kyrckian,
Dryckenskaps synden tå mäst dyrckas.
En part hafve dhen kyrcke disciplin,
Ralla dher in som full stygga svijn,
Under predijkan han sofver, snarcker,
Hufvudet skälfver, buken värcker,
Många sqvaldra i kyrckian med rumohr
At prästen får ey liud mässa i chor,
Ränna och i kyrckian bå in och uth,
Som vidh en gästabodz stugu knut,
Ia flere excesser och schandala,
Än man vil skrijfva och om tala.
Emoot föräldrar går ock i svång,
Skalkheet, sielfzvåld, olydnor mång,
Mång gör nu dråp, hoor, tiufverij,
Går lijka stålt, säker, ia orädd frij.
Nu hålles ock hoos mångom föga skam,
Beliuga en ährlig qvinna och man.
Til annars make och vårdnad kär,
Skäms föga någon at hafva begär,
Omöijeligt faller all blygd beskrijfva,
Som verldz barn utan försyn bedrijfva,
Rasa medh all sin vällust omkring,
Sky lijtet för höffding, lagh heller thing,
Följa sin barbariska process,

På tingz-plass medb fyllerij och excess,