IV. Een annor ny vijsa. 1. Daphnis gick för några dagar På een äng, ljufig och gröön, Häftigt togh hon till att klaga Vidh sigh sielf med sorgfull toon; Sungh med högt bedröffvat stämma Om sin nödh och stoora iämmer: Nu är migh aff hjertat vee Aldra skönste Galathe. 2. Om iagh kan migh rätt besinna, Dher sigh plägar låtha finna Galathe, min vän så kiär, Hvilket, när som iagh betänker, 3. Kunde iagh i luften sväfva, Till tig komma med en fart, 4. Måtte iagh vid solens låga Skodha tina kinder blijd. 5. Må thet dock vara ingalunda Sij så är thet min begäran At tu tager the tårar an, At iagh dock medh frögd må see 6. O, I foglar, som edher vänder, Med stoor ängslan och åtrå Mina tårar presenterar, Them iagh eder lefvererar. Nu är migh aff hiertat ve 7. Vädher och vindh the skola föhra Flere ord kan jagh ey giöra, Sorgen tvingar migh så hårdt, Säger at fast mina tankar Nat och dagh till henne vankar Till dess iagh medh frögd får see 8. Galathe, du min vän kiähra, Tagh aff migh the foglar små, Them iagh tigh till tienst förärar, Till dess iagh sielf komma må. Tag af kiärlek thet the bodha Till dess iagh tigh sjelf må skodba, Till dess iagh, med frögd må see Tig min skiönste Galathe. V. Een annor ny vijsa. 1. Min hiärtans lillia, är thet tin villia, Lät migh ifrån tig skillias, Tig vabra när och holla kiär. 2. Altidh haar iagh lärdt, högfärdh är värdh Till sådant iagh ey fattar behagh, På dygder din, the tigh i all sin 3. Rät hvad iagh giör min roos mig höör, Till thes iagh döör och eder min röst 4. Godhe vän, sirat och rosenbladh, Aff vårt samtal, som senaste vaar, Mit hierta och bröst hoos tig min tröst, Tig hafver iagh högst bland qvinnor störst. 5. Rät som een from lekedoms lilium Nähr Paris kom, hon tänkte sigh om, Gaff bon sigh honom aff hiärtans grundh. 6 Et hiertligt begiär, min jungfru kiär At om iagh ähr långt från eller nähr Jagh gifver migh tigh, jaa sannerligh Aff allt mit hierta, tro tu man migh. 7. Thet Gudh vill berkiära, tu hiertans kiära, Så ackta tigh väll för klaffaren snäll, Ty Amor han är aff klaffarens här, 8. At han förstår, thet nogen kan få At komma till väga så vijdt, Med svaller sit offta och tijt Ens godba nampn at giöra qvit. 9. Betenck med flijt hans falska praktijk, Meed pijlar och ståål, han passar vårt mål, Fast hjärtat plat vill skillia oss åth, Bringa oss gråt och ynkelig lååt. |