12. (Virgo)

Vee mig then stund och timma, Then iagh bleff tigh så kiär,

Men nu kan iagh besinna

Huru trogen tu är.

Förr kunde iagh ey tro,
Flera finnas på iorden,

Som giöra migh oroo.

Thetta och annat meera,
Som longt vore tala om,
Thet vare nu öffver talat
Här uppå thetta rum.
Thermed the skildes åth:
Han foor sin koos med sorgen,
Och hoon stood qvaar medh gråt.

15.

Thy vil iagh alla rådha,

Eho som vara kan,

At för älskog sigh vackta,
Bådhe iungfru och sven.
Hvar finner man större tvång
Än thet älskogs bekymmer,
Som dageligh går i svångh.

XV.

Värck

1.

ärck och stoor plågha brinner Uthi mit ungha bröst,

At iagh näpligen finner

Här i verlden någon tröst;

Ja roo kan iagh ey finna,
Ey nat, ey dagh, ey timma,
Ty sorgh i hiärtat boor.

2.

Eld giör kroppen stoor plågha,
Charitas fast större giör,

Ty han plåghar fast hårdar,

Til döden nästan föör.

Ia, rödh blodh giör han bleeker,
När han i lijfvet leeker

Alt medh sit tyranni

3.

Nu vil iagh frijt bekienna,

Hiärtans vän, iungfru kiähr,

Iagh i mit hiärta unga

Tigh dagh och tijma bähr,

Och när som iagh skal gånga
Om afftonen till sänga,

IX: 16.

På tigh iagh tänkia må.

4.

Då ligger iagh i dvaala
Alt öfver midnatz tijd,
Och synes medh tigh taala

I dröm, kiär iungfru blijd, Ia, tin rödha kin smeeka, Sampt liufligt med tigh leeka Och kyssa tin mun rödh.

5.

När iagh aff sömpnen vaknar, Ach iumgfru, biärtans kiär, Hvad frögd iagh tå först saknar, Kan ey beskriffvas här, Cicero, om han sielf siundhe Vore, dock han ey kundhe Beskrifva thet i grund.

6.

Therföre iagh bekiänner

Min stoora pijn och qvaal,
Som för tigh i migh bränner,
O iungfru, principal,

Ty Amor medh migh handlar,
Til grymbeet sigh förvandlar,
Och acktar ingen böön.

7.

Thermed må tu roos veeta,
Jag älskar storlig tig,
Therföre iagh tigh beeder,

Tu giör thet samma mig.
O roos och skiöna Damma,
Om tu ey giör thetsamma,
Steenhiärta tu vist bähr.

8.

Lät skee, o rosenblomma,
O, Philomela kiär,
Iagh tin vänskap bekommer,
Ty tu thensamma ähr,

Som iagh uthi mit hiärta
Medh stoor sorg och smärta
Dagh och natt altidh bähr.

9.

Dageligh iagh myckit lijder,
Ia, hela nätter lång,
Och för tigh i sömpn qvijder,
Utgiuter tårar mång.

Om tu min ängzlan hörde,

Til sinnes tigh vist förde

Thenna min iämmer stoor.

10.

Om tigh kundbe förtällias

Min hiärtans stoora tvång,

Uthur tin ögon falla

Skole thå tåårar mång.! Tu skulle medh mig qvijda, För migh och myckit lijda Daghar och nätter lång.

11.

Om min ängzlan förnumme Phoenix, then fogell snäll,

Till tröst han migh vist komme Medh svan och nächtergall,

Ja skulle svalan lilla

Komma til migh och vilia

Lindra min bjertans qvaal.

12.

Eolus, som een berre
Är öfver väder all,
Upväck min hiärtans kiära,
Then sööta nächtergall,

Hoon kundhe sigh påminna,
Hvad iagh uthi mit sinne
För henne bähr i löön.

13.

Men jagh är spändt i kloffva,
Upgiffver snart min and.
Ach, när skall iagh få soffya
Uti tin hvijta fampn?

Ach, när skal iagh den dagen

Få see och varda tagen

Till tigh uthi tit skiöt?

14.

Ach, at iagh kundhe vinna
Tigh, lilla liliegreen,

Tå skulle sorgh försvinna,

Ia, iemmer och stoor meen. Ach, at iagh kunde bekomma Tigh, ädla rosenblomma, Til min kiäraste brudh! ·

15.

Endock iagh synes ringa
För tigh, o iungfru kiär,
Falskheet doch tu ey finner
At iagh i hiärtat bähr.
Jagh trogen ähr i döden,
Och för vil iagh på glöden
Brinna ähn svijka tigh.