laa, moderskyss förähra
Til it valet här häm..

Och fråga, dotter kiärha,
När kommer du igen?

16.

Vthi Gudh, ståår allena

Iagh seer tigh nontzin meer,

Dock tröstar migh thet eena,
Han tigh alt godt förseer,

Then högste tigh bevare,

Sampt med tin man så kiär,

Hans änglar er försvare
Och altidh vara nähr.

17.

Gudh migh ock bevahra Från ögonvänners list. Hielp undfly theras skara

In til min ändha sidst. Iaa Herren them förgälle, Som offta för är stedt,

Och i thet nät infäller,

Som the migh ́ha beredt.

18.

Näppligh til lust iagh tänckte,
Men all frögd uthelykt,

Sään migh then sorgen kränckte,
Min man vardt hädanryckt,

I siutton åhr tilsamman

Iagh slogh uthur mit sin

Al verldzligh lust och gamman, Ey föll ther någor inn.

19.

Behändt iagh dock befinner
Nu för tu åhr igen,

Mit hiärta öffvervinner

Een ädel ungersven,

Hvilkom iagh tänkte giffva
Min trooi kiärleek bögd,

Then iagh förtrodde bliffva

Min tröst och hiertans frögd.

20.

Innerst aff hiärtans grundhe
Jagh honom unte väll,
Thet högsta som iagh kundhe,
Ia, som min egen siäl.
Högt öffver hans begäran
Osparde iagh mit godz,
Dock Gudhi loff för äbran,
Fast annat är sin koos.

21.

Rät ingen må migh speya,

Kiärleek betogh mit modh, Så svagh må iagh migh säija,

Ty iagh är kött och blodh. Stoor kiärlek til migh dragha

Then ädling mondh förvist, Dock lät han sigh intaga

Aff arga tungors list.

22.

Christ, buru falska vänner

Haa giordt migh til förtreet,

Fast thet mit hiärta bränner,
I sorgh och ifrigheet,
Skal iagh dock aldrig sänkia
Then vän uthur mit sinn,
Jagh hoppas Gudh betänckia
Migh för all trooheet min.

23.

Höffligh iagh migh all stundhe

Til bonom godt förseer,

Och troor han allalundhe

Migh troogen vänskap teer,

Iagh önskar dock han flydde,
Allting gå honom väll.

Emanuel beskydde

Til äbra, lijff och siäll.

24.

Eensam är iagh nu bliffven,
Må iagh beklagha visst,

Också platt öfvergiffven

Som turtur på een qvist. På jorden fins ty värre

Een vankelmodig tröst,

Mit hopp ästu, o Herre,
Styrk mit sorgfulla bröst.

25.

Nu tigh alleen iagh klagar,
Min brudgum, andeligh,
Förkorta mina dagar,

Och tagh min siäl til tigh.

Iagh mechtar ey utståndha

Then iemmerfulla verld,

Upfylt medh vee och vånda

Medh falskheet sveek och flärd.

26.

Bort du, o verld, medh allà,
Jagh plat försakar tigh,

Ey mon tu migh befalla

Medh tin prakt ypperlig. Min tijd mond tu förnöta Förtretlig i besvär,

Under tin honung sööta

Tu bitter galla bähr.

27.

Ade vil iagh nu tänkia

Ade tu snödha verld,

Du har så myckit skänckia

I ondsko så förhärd.

Medb sorgsens bröd tu spijsar
Och skäncker tårar på,
Jagh tig ey myckit prijsar,
Jagh lägtar tigh ifrå.

28.

Unn migh, o Gudh, tilbringa
Then tijd iagh lefva kan,

At hiärtat sigh må svinga
Til tigh i fruchtan san,

Låt hoppet altidh lysa

Sampt een lijffachtigh troo,

Min nästa tienst bevijsa,

Låt kiärlek boos migh boo.

29.

Min sorgh hielp öffvervinna
Medh it fast tolamodh,
Medh frögd, at iagh må finna
Min himmelsk brudgum godh
Bland Herrans englar skiära,
At frögdas uthan brist.

Ach, kom min brudgum kiära,

Kom snart Herre Iesu Christ!

XX.

1.

Ach Martz, tu alla krigsmäns Gudh,
Hvij har tu migh så högt bedröffvat,
Min endaste vän mot Veneris budh
Haffver tu ifrån migh bortröfvat.
I tin tienst honom tagit an,
Hvarföre han hemma ey bliffva kan
Och medh migh kiärlek öffva.

2.

lagh arma möö och iungfru alleen
Ähr kommen i högsta våndha,
At iagh altidh skal soffva allen,
Stoor sorg är migh kommen till handha.
Iagh visserligh döör af thenna här nöödb,
Elendigast är iagh på thenna här öö,
Om min brist ey låter sigh vändha.

3.

Ach, dageligh iagh i allan stundh
Varder margfallelig plågat,

När iagh tänker aff hiärtans grundh,
Huru iagh måtte honom få ågha;
Timma och tijdh i hiärtat mijt
Varder hans gestalt inympat vijst,
Mit brööst är uptent aff een lågha.