Mine blodzförvandter
Sampt andra mina bekanta, Mina vänner kiär,
Farer nu väll
Bådhe til lijff och siäl.
Här kan iagh ey meer siunga
För tårars myckenbeet,
Nu staplar och min tunga
Aff dödzens bitterheet.
Redskaffens Musqueterer
Luntorna posserer,
Min baneman,
Lägg richtigt an.
Herre Jesu tagh min and!
Jagh hörde fogell nechtergal
Siunga een qväll i een grön daal
Een liufligh sång om iungfrur alla,
Then klang hördes öffver bergh och daalar,
Iagh gick migh til, ödmjuk och still
At höra then musik och speel,
Then ljufiga klang och foglesång,
Som hördes medh stämpmor mång.
Echo gaff ock skiön resonnans
Uthi all bergh och höga skantz,
Sampt englar och skiöna gudinnor,
Himmelska möör och höfviską qvinnor,
Edla iungfruer bölle och choor
Medh frögd och dantz sampt glädie stoor. Migh tyckte iagh voore, bland englaskar Och icke på iorden qvaar.
Migh tyckte dansa och frögda sigh
Himmel och iord så hiertelig,
All firmamenter och maiesteter,
Sobl, måne, stiernor och alla planeter,
All creatur, foglar och diur,
I sin krafft och i sin natur.
De sprungo alla aff glädie och gamman,
Sampt fiskar i vattnet kalla.
Iagh satte migh nidh på een grön äng,
Under en lind giorde iagh min säng,
Strax iagh i een diup sömpn måndhe falla.
Vidh then brunn ock vattukälla,
Ther Venus skiön och hennes son
Plägha komma nidh aff himmels thron,
Alt vidh then brunn then morgonstund
Stadfästes all kiärleeks förbundh.
För ähn then mörka natt gick om,
Hadbe iagh en fast underlig dröm,
Iagh hörde fru Venus i öster
Medh sit hooff och stoora vagnhästar
I een molnsky bullra och gny
Innan dagen begynte gry.
Iagh hörde eet roop: Yngling stat up
Och kom til oss i vår hoop!
Mit hiärta sprang uti mit bröst,
När iagh hörde then liufliga röst,
At iagh måtte medh ögonen mina
Een gång få se then skiöna gudinna,
Then iungfru from, then ädle dam,
Som komma skal uthi min fampn,
Then äbra och dygd then hiärtans frögd,
Migh skiänkes aff himmelens högd..
Men vee, ach vee then iemmer stoor,
Then svårha och dödeliga tortur!
Ach vee then stoora sorg och elendhe,
At sigh min frögd skulle så snart ändas!
Een liußigh sång giorde migh bảng,
At iagh hastigt aff sömpnen språng,
Strax migh försvan then ädla dam,
Som iagh tå hölt i min fampn.
Ädla perla och kiäraste min,
Höör dock min klagha, sorg och pijn,
Som iagh haffver uthi mit hiärta,
Aff kiärleeksflam och ynkeligh smärta.
För melancholie och fantasie
Kan jagh hvarken höra eller see.
Jagh beder derför, at I migh höör,
Elliest iagh visserlig döör.
Betenck dock thet starka förbund
Som vij giorde medh hand och mund,
Skullen I migh så hasteligh besvijka,
Som förd är genom tu konungarijke,
Medh iern och band til foot och band,
Är plågat uthi stort älendh,
Så vee then stund, tå iagh edher mund
Kyste med kiärleeks förbund.
Jagh beder: Troo icke klaffarens ord,
Som önskar oss then svarta iord,
Aff then vij äre giorde och skapte,
Vill han oss plat hafva förtapte.
Hans önskan är, at vij ey meer
Hvarandra see i verlden här,
Therföre min vän, kom snart igen
Låt migh ey länger leffva alleen.
Sij iagh qvijder med tårar mångh,
At iagh må see edher en gångh.
Sij iagh suckar och phantiserar
Effter edher, min hiertans kiärha.
|