XXIX.

1.

Herre Iesu Christ, Gudh fadher och Son,
Til tigh aff hiärtat giör iagh min böön,
Iagh bedher tu hörer min klagha!
Ach skilg migh ifrån thenna iemmerdal,
Min siäl til himmelrike förba.

2.

Herre Iesu Christ, nu varder iagh gladh,
Förty tu gaff migh så godh hugsval;

När iagh var i ångest och vådha,
Så kom til migh en gudfruchtig man,
Stoor tröst iagh aff hoonom fångar.

3.

Han gaff migh Iesu lekamen och blodh,
Som är en lekedom til siälen godh
För åtskilligh tanckar mångha.
Migh törstar effter hans saligheet,
Min kropp tidhen förlengde.

4.

lagh haffver vandrat i främmande land Från ungdom, sedban iagh var it barn,

Stoor sorgh ähr migh kommen till handa.

Nu ligger iagh fången uppå mitt lijff,
För Jesu klaghar iagh min vånda.

5.

Brödher, systrar och vänner alla,
Them vil iagh Gudi vell befalla,
I thenna verlden tillijka.
Och finnes vij icke merha bär,
Så mötas vij i himmelrijke.

6.

O dödh tu äst een underligh gäst,
Som leeker hvarcken til foot eller häst,
Ty mondhe tu hoos oss vahra,
Tu skilier så mongha från sorg och list
Til evigh prijs och ähra.

7.

Thenna vijsan ähr bådhe dicktad och giord På Skåneborgz slott uti it torn

Aff een person väll unger.

Så kan slet ingen aff verlden resa,

För än han är i grafven kommen.

8.

Herre Jesu Christ, min frälserman,
Tu vil migh uplåta tit tempel san,

För migh til tin himmelska glädie,
Ther iagh må frögdas til evigh tijdh,
Herre Iesu Christe! Amen.

XXX.

Een andeligh Wijsa om vår Herres och Frälsares Jesu Christi inridande.

(Svedbergs psalmb. n:o 132, 1695 års psalmb. n:o 116.)

1.

Frögda tigh, tu Christi brudh,

Emoot tin Herre och Gudh,
Förhanden ähr hans nådhe,
Som the propheter spådde.
Hosianna, heder och ähra
Skall thenna vår konung varha!

2.

Een åsna honom bar,

Som dock een konung var,

Hans pråål är ganska ringa,

Dock kan han döden tvinga.

Hosianna, heder och ähra

Skall thenna vår konungh varha!

3.

Han är sacktmodigh och godh
Bådhe i sinne och mood,
Saligheet haffver han at förha,
Thet skall hans brudh tilhöra.
Hosianna, heder och ähra

Skall thenna vår konung varha!

4.

Lät up tina portar vijdh,
Christum biud hem til tigh
Han acktar tig att gästa,
Tin salighet til thet bästa.
Hosianna, heder och ähra

Skall thenna vår konung varba!

5.

Gack ut aff tin paulun

Och see en dägeligh syn,
Här ridher ährones konung.
Glädh tigh, tu dotter Zion!
Hosianna, heder och ähra
Skal thenna vår konungh varha!

6.

Ströö qvistar på hans väg
Och spaar tin kläder ey,
Bekien thig uppenbarligh,
Ty verlden är så fahrligb.
Hosianna, heder och äbra
Skal thenna vår konungh varha!

7.

Tin barn, store och små,

Skola giöra lijka så,

Then ganska beela skara
Skal sjungha uthan fahra:
Hosianna heder och ähra

Skall thenna vår konung varha!

XXXI.

Een annor andeligh Wijsa.

(Kon. Davids ps. 130, Svedbergs pзalmb. n:o 115, 1695 års psalmb. n:o 100, 1819 års psalmb. n:o 183.)

1.

Zu dir von Herzengrunde.
Lobwasser.

Til tigh aff biärtans grundhe

I min nödh roopar iagh,
Thet är nu tijdh och stundhe,
Herre Gudh min böön uptagh.

Lät up tin milda öbron,

Nähr iagh roopar til tigh,

Ty nådeligh vil tu hööra

Alt hvad som feelar migh.

2.

Ty om tu effter skulle

Min saak nu dömma så.

Hoo varder tå befunnen,

Som för tigh kan bestå?

Men dock ästu barmhertigh,
Til vreden mycket seen,

När man giör sigh bootfärdigh
Från synden hvar och een.

3.

Min troo och hopp iagh ställer
Uppå Guds helga ordh,

Ehvart som min sak hvälfver

Alt uppå thenna iordh.