Min själ uppå Gudh acktar,
Altidh på honom seer,
Alt som then väktar vaakar,
Nähr daghen sigh beteer.

4.

Israel, på then Herren

Tit hopp tu ställ och vändt; Han är bådhe nähr och fierran Them allestädz bekiändh.

Hoos honom är all helsa

I hans barmhertigheet,

Israel vill han frelsa

Aff synd och faarligheet.

XXXII.

Een psalm konung Davidz.

1.

◊ Herre, frels migh och döm min sak

Moot then oheliga skarha,

Och för then menniskia, som ähr beslagen
Medh svijk och ondskia så svårha,
Ty tu äst all min styrkia och rådh.
Hvij låter tu migh så bedröffvader gå,
Förtryckt aff mina ovänner?

2.

Utsändt tit lius och tin sanningh,
Som migh kan styra och rådha,
Och föhra migh til tit heligha bergh,
Och til tin boningh och säthe;

Så vil iagh ingå til Gudz altar,

Til Gudh, som frögdar min ungdom och glädie, Och tacka honom medh stor ähra.

3.

Hvij ästu nu så bedröffvat, min siäl,
Hvij giör tu tigh oro och sorger?
Hoppas på Gudh, Immanuel,

Han kan tigh bäst hugsvala.

Så vil iagh honom medh ähra bestå
Och för hans ansikte saligh ingå,

Ty han är min Gudh och min Herre.

4.

Xhra vari Gudh fadher i evighet,

Som altingh haffver styra och rådha Hans enda Sohn vari loffvat medh,

Som oss haffver frelst aff all vådba; Then Helge And, vår tröstar from, Ske loff och prijs i alle land, Medh tack och vyrdigheet. Amen.

XXXIII.

Then tridie Psalm Davidz

siunger Wivallius uthaff sitt fängelse i Stockholm

then 28 october 1631.

(Mel.: Een syndiger man.)

1.

Ach Herre, min Gudh, hur ähr min fiender många,
Som stå moot migh och effter min välfärd gånga,
Stämpla medh svik och listiga tanckar prånga,
Hurulund' the må min siäl fälla och fånga.

2.

Som man medh list för foglar snaror plär ställa
Och grafva för diur och unga hiortar att fälla,
Som man medh nät plär fiskar tagba och fälla,

Så meena the nu at theras anslag skall giälla.

3.

The säija: hans Gudh vil honom ey meer bönhööra,
Vi kunna therför hans siäl nu väll förstörha,
Och honom hans lijff nu platt i grund förgörha,
Och seen hans lijk för hundar och ramner förha.

4.

Vi kunna rätt nu, uthan all sorgh och mödha,
Som vi vill bäst hans lijff aff iordhen utödha,
Iaa färga vår hiälm medh hans hiärtblodh rödha

Och sedan hans namn räkna ibland the dödha.

5.

Min Herre, min Gudh, tu äst min skiöld och väria,
Achitophels råd kan tu hindra och snäria,

Honom thermed siälf sampt Absaloms mackt förhäria,
Frels migh min siäl, hiälp migh mit unga lijf bäria.

6.

O, ährones Gudh, vilt doch tin öhron tilböija,

Och hööra min bön, mit hufvud til ähra uphöja, Min fiender lät theras egin skam röija

Och sedhan sigh sielf slätt förtigha och ströija.

7.

Iagh roopar til tigh, Herre, medh sorgefull stämma,
Af tit helga bärg värdigas migh förnimma!

Lät ey någon damb, moln, röök eller dimma

Mit roop, min böön hindra och thermed bortsimma!

7.

Så går iagh til sängh och soffver medh roo och lijsa
Och vaknar igän tigh, Herre min Gudh, at prijsa
Medh een loffsångh, med frögd och glädienes vijsa,
At tu medh nådh tin tiänare tugtar och rijsar.

8.

lagh frugtar ey om hundrat tusend' på min sidha
Sigh lägra om migh och under ögonen ridha,
Så kan min siäl och lijff dock ingen nödh lidha,
Thy, Herre, tin nådh och hielp vil iagh förbidha.

9.

Up, Israels Gudh, tänck på tin miskundhets nådhe,
Min fiender slå på theras kindbacker bådhe,
Theras tänder bryt, lät theras upsåt ey rådha,

Fräls tienaren tin uthur all nödh och vådha!