FÖRORD. Johan Gabriel von Beijer till Skenas, föddes 1645, blef general postdirektör och dog ogift 1705. I det närmaste jemnårig med Hjärne, Wennæsius, Columbus, Lagerlöf och bröderna Wollimbaus, besökte han utan tvifvel Upsala akademi samtidigt med dem och, med de anlag, han egde för poesien, var det naturligt att han deltog i de vittra lekar, desse män der öfvade. Af yngre data äro dock de poemer, som nu för första gången i tryck meddelas efter de handskrifter, Palmschöld i sina samlingar förvarat under titel: "Postdirecteuren Beyers poetiske Dichter, till störste deelen af andre språåk försatte på svenska“. Slägten von Beijer härstammade från Tyskland. Den ofvannämndes fader, Johan Beijer, född i Berlin, inkom till Sverige 1633 och blef först kanslist hos rikskansleren Axel Oxenstjerna, derefter sekreterare i kommersekollegium 1637, rikspostmästare 1642, general postmästare 1643, adlad 1654, öfverpostdirektör 1662 och hofråd 1668. Med sin hustru Margaretha Weiler hade han många barn, af hvilka två söner, Johan Gabriel och Joachim Christian, samt sex döttrar uppnådde mogen ålder. Han hade inlagt stora förtjenster om postverket, hvarföre hans manliga afkomlingar erhöllo företrädesrättighet att bekläda öfverpostdirektörsembetet. Äldste sonen innehade också detta embete från 1671 till 1697, den yngre, född 1650, ingick i krigstjenst, blef öfverstelöjtnant vid Kronobergs regemente och stupade i Polen 1709; gift med riksrådet och fältmarskalken grefve Eric Dahlbergs dotter Anna Maria, hade han med henne sex barn, men endast tvenne döttrar kommo till mogna år. Den äldre af dem, Margareta Eleonora, ingick äktenskap med riksrådet Johan Gyllenborg, och blef moder till skalden Gustaf Fredrik IX: 23. |