Som aldrigh veet aff någon nödh,
Utan haar nogh för sigh?
Altså ther näst, tvärt om igen
Ästu kärkommen mången then,
Som usel lefver änn.

Iagh finner så ey bättre rådh

För migh och hvar min vän,
Än sökia herren Gudh om nådh,
Ty nådzens tijdh är än;

Vårt fasta hopp i nödh och lust
Skal vara til vår enda tröst,
Som oss haar återlöst.

Kong David, Petrus, Magdalen
Betänckte sigh i tijdh

Och sökte hielp hoos Gudh alleen;
Men hoo taar nu ther vidh?
Ach, blinde verld, tu slår ihiäl
Mången både til lijff och siäl,
Fåå äre, som döö väl.

Lögn och förtaal får öfverhand,
Och håls nu för en dygd,
At skämma mången ährlig man,
Utan försyyn och blygd;

Then fromme vil ingen ansee,
Han hålles nu för spott och spee,

Thet seer man offta skee.

Mången sielffklook nu medh stoort prång
Aff äbregirigheet
Updichtar nyja böcker mång

Til ingen nyttigbeet;

Men Gudz ord och sin saligheet,
Som vahra skal i evigheet,

Man sällan sökia veet.

Nyja påfund och aperij
Nu vancka i all land,
Lättferdigheet och gäckerij

Haar tagit öfverhand; Then gode gambla stadigheet Nu kallas en bondachtigheet, Som inga konster veet.

rätt och färd hålles för dygd,
At bedraga hvar man
Räcknas nu snart för ingen blygd,
Fast thet är större skam;
Thet kallas et politiskt speel,

Når hvar man gör rätt som han vil,
Ondt är nu vara til.

Präster en part rätt sammalund,
Äfven som en jurist,
Gärna fylla sin egen pung,
Och domare förvist;
Then ährligh är ey talas om,
Som i sin saak är rätt och from
Och rädes ingens dom

Qui dat munus, hans saak är godh,
Plägar man höra få,
Then fattige vil ingen troo,

Han måste uthe stå;

Sådan jurist och donatist,

Han är förvist med all sin list
En rätt diabolist.

Bijkedom uthan rättvijsheet
Är ett huus illa tätt,
Präster utan gudfruchtigheet,
Domare uthan rätt,

En edel, som är uthan dygd,

Kan man ock see medh mycken blygd Är illa sammanbygd.

om the trää, som ey bära frucht,
Gifva ringa confect,

Altså en hustra utan tucht

Är sinom man otäck;

Olydig barn göra stoor harm,
Hålla oskick som en bisvärm,
O Gudh tu tigh förbarm!

The bönder också åkermän Försmå Gudz gåfva stoor, Berömma intet skaparen,

Fast säden står i floor; Så giorde intet Abraham, Som också var en åkerman, Sampt Isaac och Adam.

irtus är nu slagen til dödz, Hvar är nu Veritas? Temperantia lijder nödh, Förgången är Fides,

Ja borta är Justitia,

I staden är Neqvitia.

Hvad vil här varda aff?

för u thet brukas nu

Mehr än någon tijdh förr;
Men see til at tin räfve-luur

Gör tigh ey trång then dörr,
Som tu gärna vil genom gå,
Medh tijden får tu uthe stå
Och ey mehr nåder få.

Yttersta dagen skyndar sigh,
Prophetien ändt är,
Domen tilstundar hasteligh,
Döden får sitt begär.

O arme blodb, haff sachta modh,
Beredh tigh moot tin herre godh,
Som dödh för tigh uthstod.

Zoilus håller fast underligt,
Och troor at fåfängt är,
Thet iagh nu skrifver thenne dicht,
Tu han haar dygd ey kår.

Dock min vän aff ett godt intent
Vil iagh hafva thenne præsent
Til nyårsgåfva sändt.

Aldrige medh the unge män,

Alt folk, stora och små, Priser nu Gudh i himmelen För thetta gambla åhr, Och bidier medh migh hvar och en Ett godt nytt år at få igen,

Ther til Gudh nådh förlän!

ndock verlden är ond och arg, Förmåår dock Gudh alt väl, Han hielper oss aff nödh och sorg Både till lijff och siäl; Honom skee prijs i evigheet För sin nådh och barmhertigheet, Som han haar oss betedt!

nska vil iagh til et Valet, Min trogne vän så godh, Stoor lycka och prosperitet,

Uthaff ett troofast modh,
Han får väl löhn som falsker är,
Alzingen sorg iagh ther om bär;
Ade min vän så kär!

Ingen må här förtänkia migh,
At iagh thenna här skrifft
Hafver förvändt enfaldeligh,

Uthi en ringa dicht.

Men bedie medh migh i gemen,
Som vijsan siunger hvar och en:
Gudhi skee prijs alleen!

Ytterst til sluut vil iagh nu här
Ända min vijsa lång,

Som hasteligh författat är

Uthi en liufligh sång.

Önsker så medh migh hvar och en,

At finnas uthi himmelen

Hos Christum frelsaren!

Amen,

GRATULATZ MEMORIAL,

I hvilko beprijsas skal

Stoorädla konglighe huuset Svenska
Aff många bådhe uth- och inländska,
Hvars högh æstim fast dyrebara
Här fins conciperade vara

I sex tänckvärde cantilener,
Them alle musicanter fijne,
Ja Svenske patrioter gode
Bör uthsiunga medh liufligt mode.

Öfverbeeten är

I fast högdt besvär
Uppå jorden här,

Henne ty försan

Bör hvar ährligh man

Vörda, bäst han kan.

Högstbemälta kongeliga huset.

Til skyldigh tienst är thetta i liuset,
Med enfaldigh art nu publicerat,
Sampt underdånligst offererat

Aff en gammal soldat, olärd person,

Ringvärdigh tienar vid åtskild function,
Uthi förfluten sin ålders tijde,

Hvars nampn ock fins på nästföliand sijde

Tryckt i Stockholm åhr 1661.