Berättelser ur svenska historien, Volym 1–2[Tryckt hos] L.J.Hjerta, 1846 |
Andra upplagor - Visa alla
Berättelser ur Svenska historien: Till ungdomens ..., Volym 39, Utgåva 1 And Fryxell Obegränsad förhandsgranskning - 1869 |
Vanliga ord och fraser
Adil Albrekt Aslög bannlysning Birger Jarl biskop blef blefvo blifva blifvit Blot-Sven Bodvar borgen bröder bönderna började Danmark Danskarna deraf derefter derföre derifrån dermed Derpå dertill drottning drottning Margareta död emedan emedlertid Engelbrekt Erik jarl Erik Puke erkebiskopen fiender fingo folket förmådde förut ganska gick gifva gingo Gustaf Trolle gång hafva Harald Hemming Gadd herr Sten hertig hjelp hvarföre hvilka hvilket Håkan hårdt hästar Ingjald Ivar kallades KAPITLET Karl Knutsson kommo konung Erik konung Inge konung Kristian konung Rolf krig krigshär kämpar lemnade likväl lofvade långt lät Magnus magt Margareta marsken mägtiga män Norrge norrska nung Oden Olof Olof Haraldsson Olof Skötkonung Ormen långa Puken påfven Ragnar regering rike riket riksföreståndare Rörek sade sjelf skepp slott slottet slutligen slägt snart Sten Sture Stenkil straxt striden svarade Sverge Svipdager svärd såg tappra tjenare Trolle tyckte undan Uppsala voro Waldemar Westergötland åter äfven öfver
Populära avsnitt
Sida 49 - Siglunaboarna inneslutit mycket guld och silfver uti en stock, och kastat den uti Mälaren, i den akt och mening, att sätta sig neder och anlägga en ny stad, der denna stock dref till strands.
Sida 212 - De voro, sade han icke hans rätte domare. Han ville bevisa sin oskuld inför den heliga fadren i Rom, som anförtrott hnnom både del andeliga och verldsliga svärdet, hvarmed han läkt bibehålla den trohet, de svurit det danska konungahuset.
Sida 11 - När konung Inge förnam detta, började han att samla sig en krigshär, hvilket dock gick ganska långsamt.
Sida 65 - Ofvervunnen fiende,, eller om det skulle gå honom annorlunda. Derpå red han oförfärad fram mot fienden och sände en tolk dit med den utmaning, att den svenske riddaren vore färdig, alt strida med den tappraste bland Ryssarna om lif, gods och frihet.
Sida 234 - Danskarna voro drifna på flykten, skingrade sig bönderna för att plundra, och endast en mindre hop förföljde fienden.
Sida 82 - Då drömde han en natt, att öster öfver hafvet flög en stor drake, hvars färg var som guld, och gnistor flögo af honom, som ur en smedjeugn, så alt det lyste på hiimuc') D.
Sida 182 - Sverige, så stan i dag fasta med mig och viken icke ifrån hvarandra. Jag skall göra hvad jag förmår. Ingalunda skall jag frukta för konungen, hans danskar och drabanter, utan gladeligen våga lif och blod och allt, hvad jag har, j denna fejden. Viljen j alla. göra på samma sätt, så lyften upp edra händer. — Det viljom vi med Guds hjelp göra...
Sida 5 - Lade vid den allmänna och enskilda undervisningen, blifva så mycket mera användbart, som en hittills med skäl öfverklagad brist på läroböcker i fäderneslandets historia, af/>assade efter den spädare barndomens fattningsförmåga, deriffcnom blifvit undanröjd.
Sida 182 - I Guds namn farom vi, Hans nåd begärom vi! Nu dragom vi till Stockholms by, Gud gifve Konung Christian ej ville bortfly!
Sida 232 - Till de inhemska herrarna skref hon de ömmaste och allvarligaste bref, förmanande dem till enighet, mod och beslutsamhet, och framför allt bad hon dem välja en tapper och dugtig herre till riksföreståndare.