från år 1522 till och med år 1862,

under titlar, som antyda författningarnes föremål, med iakttagande af
alfabetisk och kronologisk ordning, samt med återgifvande af de

officiela författningsrubrikerna

utarbetadt

af

N. H. QUIDING,

Rådman i Malmö.

STOCKHOLM, 1865.

P. A. NORSTEDT & SÖNER,

Kongl. Boktryckare.

Widener

FÖRORD.

Detta arbetes källor äro

1:0 för tiden från år 1522 till och med år 1750, ett år 1754 af Johan Per Höppener utgifvet verk under titel: "Förteckning uppå kongliga plakater, förordningar, påbud, resolutioner, privilegier, manifester, fredsfördrag, relationer, domar och andra allmänna handlingar, som ifrån år 1522 till och med 1750 på konglig befallning af trycket särskildt utgångne äro".

2:0 från sistnämnda tidpunkt till och med år 1824, det så kallade årstryckets årliga registrer med titel: "Förteckning på kongliga plakater, resolutioner, förordningar och påbud samt andre publike handlingar, som äro genom trycket utgångne år -".

3:0 efter år 1824, Svenska Författningssamlingens kronologiska registrer.

Förevarande arbete afser således endast de författningar, som blifvit officielt och särskildt publicerade. Af dessa äro uteslutne: 1:0 sådana författningar, hvilka enskildt angå Sveriges förra transmarinska besittningar. 2:0 Slottskansliets, enligt sednare benämningen: Öfverståthållareembetets kungörelser, hvilka först år 1792 afskiljdes från rikets författningsverk och sedermera förtecknades i ett till årstryckets register fogadt appendix, hvilket slutligen jemväl upphörde med år 1815. Likvist är också af dylika författningar en och annan till upplysning anförd, äfvensom här fått inflyta alla de Öfverståthållareembetets kungörelser, hvilka i Svensk Författningssamling finnas intagne.

Emedan författningarne på mångfaldigt sätt beröra hvarandra, ligger det utom möjlighetens gräns att så välja titlarne, hvarunder man vill klassificera dem, att icke mången författning skulle kunna hänföras till mer än en titel. Dessutom äro deras officiela rubriker stundom mindre noggranna, stundom så otydliga, att någon gång indelningen till och med får ske gissningsvis, om, såsom ganska ofta händer, författningen numera icke är för allmänheten tillgänglig. Genom minnets och uppmärksamhetens otillräcklighet för hela mängden af författningar är man ock vid denna indelning lätt utsatt för misstag, som, sedan arbetet i viss mån fortskridit, icke utan många omgångar kunna rättas. Dessa klassifikationens svårigheter minska väl icke verkets afsedda flerfaldiga nytta, men, genom möjligheten att nödgas leta en författning under flere titlar, öka besväret vid dess begagnande. Jag har sökt, så vidt det låtit sig göra, afhjelpa denna olägenhet dels genom de vid slutet af en artikel utsatta hänvisningar till andra, som äro underordnade eller med den förevarande eljest stå i någon gemenskap, eller innehålla någon författning, der ämnet i fråga är sammanblandadt med annat ämne, som föranledt handlingens uppförande under främmande titel, dels ock genom ett vidfogadt särskildt register öfver andra författningstermer än artikeltitlarne, hvilket med hänvisning till dessa sednare upptager icke mindre än 6,600 uttryck från den terminologi, som kan grundas på författningarnes officiela rubriker.

Väl kan ordet författning, föga så användt i den äldre lagstilen, numera anses hafva erhållit den vidsträckta betydelse, som berättigar att dermed beteckna, hvad årstrycket kallar publik handling. Men hvad derunder rätteligen bör förstås, är icke så lätt att afgöra. Begreppet är högst sväfvande; och läsaren skall derföre här finna mycket, som han knappast väntat, men sannolikt sakna ännu mer, som han väntat att finna. En blick på sexton- och sjuttonhundratalens författningar uppdagar, att årstrycket ofta fått göra ungefär samma tjenst som nu för tiden en halfofficiel tidning, och man söker förgäfves utfinna någon regel, som ledt till bestämmande af den ena eller andra handlingens företräde till berörde slags publikation. Så vida källorna för detta verk äro pålitliga, hvilket dock för ju längre tillbaka dess mindre kan antagas som alldeles otvifvelaktigt (Höppener har t. ex. uteglömt sjelfva vår nu gällande allmänna lag, den enda författning jag tillagt), finnas emedlertid med ofvanomtalade inskränkning här förtecknade alla de rikets författningar, som hvarje tids vederbörande ansett af den vigt, att de blifvit på förenämnde sätt bekantgjorda, och hvilkas antal uppgår till nära 15,000. Dessa författningar, sådana de gällt eller gälla till efterrättelse, återfinnas i årstrycket och författningssamlingen. Men då årstrycket numera är så sällsynt, att väl knappast ett enda för alla åren fullständigt exemplar deraf torde finnas, måste man i afseende på defekterne hjelpa sig fram med anskildes utgifna samlingar, hvilka likväl sakna den giltighet, som tillkommer en officiel författning, om ock en och annan bland dem på konglig befallning tillkommit. Den vidlyftigaste bland nämnde samlingar är det så kallade Modees verk, som dock icke omfattar större tidrymd än 1719-1794.

Huru respektabelt de officielt utgifna författningarnes nyssnämnde tal än är, gifves likväl derutöfver en ganska stor mängd af författningar (jag vågar här icke ens gissningsvis uppgifva ett tal, som i alla fall skulle vara beroende af den utsträckning, man vill gifva åt begreppet författning), hvilka icke blifvit sålunda publicerade. Man skall lätt öfvertyga sig härom vid jemförelse med årstrycket af t. ex. Jusleens, Ugglas och Norells samlingar af kongliga bref, Schmedemans, Stjernmans, Gahm Perssons, Bachmans och Brantings stora verk samt mångfaldiga andra för speciela delar af samfundsväsendet utarbetade författningssamlingar. Det är i sådana enskilda skrifter, som denna andra stora afdelning af författningar måste sökas. En del deraf torde till och med ännu i dag vara otryckt.

Icke dess mindre finnas bland icke officielt utgifna författningar lagar af största inflytande, äfven sådana som mer än ofta af domstolar och administrativa myndigheter ännu åberopas; och då årstrycket nu icke kan erhållas, samt de enskilda författningssamlingarne icke kunna af allmänheten kontrolleras, dessutom sällan återgifva författningarne in extenso (Modees mästadels eller ända till Aug. 1772 blott utdrag innefattande arbete klandras derföre redan af Calonius), såsom följd af hvilket allt det i sanning rätt egna förhållande inträffar, att Svenska folket skall efterlefva lagar, som ingen mer än en och annan forskare i arkiverna är i stånd att med säkerhet känna, hvartill slutligen kommer, att författningsverket, såsom ett helt betraktadt, ofelbart måste räknas för en bland vår historias aldra vigtigaste källor, vore det högeligen att önska, om en med behörig urskiljning och sakkännedom upprättad, fullständig och efter tillgängliga originaldokumenter justerad samt officielt bekräftad samling af åtminstone alla sådana Svenska allmänna författningar, hvilka gällt eller gälla som egentlig lag, ända från den tid, med hvilken det Schlyterska ypperliga arbetet slutar och ända till år 1825, då vårt författningsverk började bättre ordnas, kunde för allmänligt bruk tillvägabringas.

Ett dylikt företag skulle dock vara förbundet med så omfattande arbeten och kostnader, att man knappast kan hoppas denna önskans förverkligande. Det torde icke bestridas, att emedlertid stor vigt ligger deruppå, att i författningsverket, sådant vi nu hafva det, all den reda åstadkommes, som är möjlig; och författaren, som för andra ändamål varit föranlåten till några allmänna studier i denna rigtning, har velat begagna tillfället att dertill i sin ringa mon bidraga, samt ansett sig, änskönt medveten om det myckna, som brustit honom både i tid, förmåga och materialier för ett slikt arbetes fullt oklanderliga utförande, böra underkasta sig den icke ringa, men efter alla anledningar icke heller fruktlösa mödan att öfver Sveriges rikes för dess oordņade skick beryktade författningsväsende söka genom föreliggande verk, hvars plan i öfrigt läsaren sjelf lätteligen inhämtar, sprida något ljus och deri bringa någon ordning.

Ofvanstående skrefs till det hufvudsakliga, då detta verk, afslutadt med 1850, strax efter var i fråga att utgifvas, hvilket likväl af förekomne anledningar den gången inställdes. Under den långa tid, som sedan förflutit, har jag haft tillfällen nog att öfvertyga mig om arbetets stora praktiska användbarhet, och jag har derföre icke längre tvekat att låta detsamma, fortsatt till närvarande tid, komma i allmänhetens händer. De personer, åt hvilka jag erbjudit förlagsrätten, firman P. A. Norstedt & Söner, med tillåtelse att underställa arbetets värde någon fullt kompetent domares pröfning, hafva dermed vändt sig till Herr Professorn och Riddaren P. E. Bergfalk, som afgifvit ett utförligt yttrande, derutur, med Herr Professorns tillstånd, här införes följande:

i

Enligt anmodan har jag tagit fullständig öfversigt af Herr N. H. Quidings mig i handskrift benäget tillsända Svenska Författningslexikon *), granskat planen och med källorna jemfört större eller mindre delar af flere bland arbetets större artiklar.

En efter ämnena och inom hvarje ämne efter tidsföljden ordnad förteckning på alla från 1522 till 1862, detta år inberäknadt, officielt och särskildt publicerade Svenska författningar bör för hvarje riksdagsman eller embets- eller tjensteman och jemväl för mången annan i Sverige blifva synnerligen välkommen, såsom besparande mycken tid, som den förutan måste användas till letande i en mängd särskilda icke alltid lätt tillgängliga register. En sådan förteckning är det författaren företagit sig att utarbeta och verkligen till största delen **) redan utarbetat; och då uppställningen i det hela synes ändamålsenlig, och författningarnes igenfinnande väsendtligen lättas genom registret N:o 3***), der hänvisning lemnas till de artiklar, i hvilka uppgift finnes å författningarne i de specialiteter, åt hvilka icke särskilda åt dem uteslutande egnade artiklar blifvit inrymde, kan det förtjenstfulla i företaget icke vara tvifvel underkastadt.