ga och söker genomdrifva en sådan intrigue, hvad skulle en sådan icke göra vid ett prestval?

Den 10 Januari var i almanachan utsatt såsom första marknadsdag i Lycksele; men intet folk hade infunnit sig, utom de handlande. Orsaken härtill var den, att härstädes af ålder marknad hållits vid tings- och uppbördsstämman, hvartill terminen utsalts af domaren. Domaren åter, som först håller ting i Åsele, hvilket börjas vanligen den 2 Januari, hade nu som vanligt utlyst tingsterminen i Lycksele ungefär till den 16, och allmogen rättade sig derefter. Till Lycksele marknad kommer folk från Stensele, Sorsele och Arjeplog med Lappmanna- och landtmannavaror. Umeå handlande hafva här tillförene varit de enda speculanterna; men nu mer, i synnerhet sedan der blifvit fri marknad, kommer äfven en myckenhet Ångermanländningar, som dels föra hit egna varor, såsom lin, lärft, o. s. v., dels köpa upp varor, såsom smör, fogel, fisk, rehnstekar och dylikt, hvaraf det mesta sedan föres till Stockholm. De vanligaste priserna på dessa varor vid denna marknad äro följande: 1 lisp. smör 5 rd., 1 lisp. färsk fisk (frusen sik) I rd., I rehostek I rd. à 1 rd. 24. sk. Strax före Lycksele marknad är Åsele och strax derefter Sollefteå marknad i Ångermanland. De äro så vida i ett slags combination med hvarandra, att åtskilliga speculanter, i synnerhet Åsele-boer, besöka dem alla 3, och en del i Lycksele uppköpta varor föras till Sollefteå. Från Lycksele är 10 mil till Åsele, och derifrån 12 till Sollefteå. På Åsele marknad betalas Lappmarksvaror betydligt högre än i Lycksele, hvartill

E

1

orsaken torde vara den, att de, som göra upphandling i Åsele, genast resa till Stockholm och då, medan ännu tillgången är ringa, få mera för sina varor. I Åsele betalas vanligen 5 à 6 rd. för ett pund smör, 1 à 1 rd. för 1 pund färsk fisk (men tillförseln deraf är ringa), 1

» à 24 rd. för en rehn

stek o. s. v. På fogel varierar priset till den grad, att man icke ens kan uppgifva något.

Från Lycksele reste jag den 10 Jan. om aftonen och kom den i till Bastuträsk, en by i Stensele socken. Här körde jag in hos en tolfman, der jag äfven 1820, då jag passerade här förbi, hade tillbragt natten. Väggarne vore då nästan rörliga af väggohyra, och jag grufvade nog för dessa snåla gästvänner. Till all lycka hade deras gamla fosterland lidit en total förstöring, i det huset genom vådeld blifvit lagdt i aska, och i det nya hade de icke hunnit blifva fullkomligt hemmanstadda. Jag träffade här en gammal bekant och frände, C. F. Alenius. Han hade tillförene varit scholmästare i Arjeplog, var sedan blifven pastor i Sorsele, men slutligen från prestämbetet helt och hållet afsatt. Nu uppehöll han sig här med barnundervisning och syntes lika förnöjd, som hade ingenting passerat. Samma afton kom äfven Pastor P. O. Grönlund från Stensele hit. Han var stadd på resan till Lycksele mark-. nad. Stensele är den yngsta socken i Lappmar ken, emedan kyrkan här är byggd först efter 1810, och den nuvarande pastorn är den första prest, som der varit. Men folkmängden hade tilltagit i en ovanlig progression, och nu var det ett pastorat. Af de 4 Lappbyar, som tillhöra Lycksele Lappmark,

höra 2:ne under Stensele, och 2:ne under Sorsele; pastor i Lycksele anses äfven för deras själasörjare och åtnjuter i denna egenskap en del af Lapp-tionden. Alla menniskor beredde sig nu att fara till marknads, och derföre var det stor brist på hästar: endast någon utgammal och ofärdig drönare eller ock någon ung, oinkörd fölunge var att tillgå i de större byarna, men vid de enstaka nybyggena alldeles ingen; här måste det ordspråket göras gällande, att den, som tagit fan i båten, måste bringa honom till lands. Jag framkom den 12 Jan. om aftonen till Saxnäs, en by i Sorsele socken. Den 13 kom jag till Sorsele kyrkoplats. Alla menniskor, som ämnade sig till marknads, hade nu passerat förbi, och i prestgården var endast en piga hemma; en* jag fortsatte derföre genast resan till Nordanås nybygge, som är det första inom Arjeplogs sockenrå. Detta nybygge, som eljest kallas Moskenåive, har likväl kyrkorätt till Sorsele, emedan det är beläget endast 1 mil derifrån, men 5 mil från Arjeplog. De 2:ne namnen härleda sig derifrån, att stället, der nybygget är anlagdt, tillförene hetat Mosken-åive (mons opacus, den med lummiga träd tjockt bevuxna kullen), hvilket namn det i allmänt tal ännu behåller. Men en Svensk nybyggare gifver vanligen elt Svenskt namn efter eget val åt det nybygge, han anlägger, och under detta namn införes nybygget i Jordaboken. Men i de orter, der, såsom i Arjeplog, Lapska språket har öfverhanden, förblifver detta. namn obrukligt eller till och med alldeles obekant i orten, och ställets förra Lapska namn blir äfven nybyggets. När jag 1820 passerade, var här ännu

ingen nybygges-anläggning börjad; nu voro de kolossala granar, som här stodo, till någon liten del undanröjda, en vacker ladugård var uppbyggd, der omkring 10 nötcreatur underhöllos. Men hela mangårdsbyggnaden bestod af en liten stuga, mindre än någon vindskammare, och så låg, att den minsta dverg skulle måst buga sig djupt, för att komma in genom dörren. Anläggningen af ett nybygge sker vanligen på följande vis. Först går man in tilk Landshöfdinge-ämbetet med ansökning, om der eller der af odisponerade lägenheter inrätta elt nybygge. Denna ansökning remitterar Landshöfdingen till Krono-Länsmannen i orten, jemnte befallning att med 2:ne ojäfviga tolfmän syna de lägenbeter, som sökanden i detta ändamål uppvisar. Härvid komma hufvudsakligast ängar i fråga. I Lappmarken finnas nämligen en myckenhet kärr, eller så kallade myror, bevexta med gräs, särdeles starr-arter. Dessa tjena nybyggarne till ängar, och dem förutan skulle Lappmarkens uppodling och colonisation vara nästan omöjlig. Det foder, som bär erhålles, är väl magert och dåligt; men creaturen lifnäras dock dermed öfver den långa vintern. Till en början beror nybyggarens hela exsistens på boskapsskötseln; ty, hvad eljest jagt och fiske kan erbjuda, är naturligtvis en vanskelig sak och vanligen otillräckligt. För öfrigt äro dessa sysselsättningar ytterst tidödande, och den, hvilken likasom ex professo slår sig derpå, kommer sig aldrig före, hans nybygge förkofras icke. Detta är också orsaken, hvarföre, i hela den under Vesterbottens län lydande delen af Lappmarken, Arjeplog är minst uppodladt och

befolkadt med nybyggare, ehuru här funnits sådana för mer än 100 år tillbaka. De förträffliga fisksjöarne hafva afvändt deras uppmärksamhet från allt annat, och det är först inom de sist förflutna 20 åren, som tidens anda äfven här börjat visa något inflytande, och culturen framstiga. När en nybyggare har några kor, så har han af deras mjölk under sommaren nästan hela sin föda och äfven till någon del under vintern. På denna boskapsskötsel uppstiger äfven småningom åkerbruket såsom på ett oeftergifligt villkor. Häraf erhåller nybyggaren gödsel åt sina efter hand upptagna åkertäppor. Sedan nu länsmannen med 2:ne nämndemän synat lägenheterna, ingår deras synebeskrifning till Landshöfdinge-ämbetet, jemnte nybyggssökandens ansökning, att på det utsynta nybygget blifva till åbo antagen. Denna ansökning åtföljes af ett prestbevis, som intygar, att sökanden har god frejd, och af 2:ne vederhäftiga mäns borgen för åboskyldigheternas fullgörande. Dessa bestämmas af Landshöfdinge-ämbetet och bestå deri, att åboen skall bebygga och genom odlingar förmera nybygget. Det utsättes bestämdt, för huru stor summa årligen byggnader eller odlingar skola verkställas. Vid de nybyggsimmissioner, som jag haft tillfälle att se, är denna summa utsatt till 15 à 20 rd. b:co årligen. Sedan nu de ofvan omförmälda handlingarne inkommit, meddelar Landshöfdinge-ämbetet sökanden immission, ungefär i de ordalag, det han antages till åbo, att tills vidare, och så länge han åboskyldigheterna fullgör, nybygget besitta. Tillika bestämmes, huru lång tid nybygget skall vara fritt från utlagor. Antalet af