och höga på fastlandet. Råbomullsimporten sjönk med 42 % (importen af amerikansk bomull till Liverpool med hela 82 %), ull med 80 %, lin med 39 %, hampa med 66 %, talg med 60% o. s. v. Naturligt nog steg under dessa förhållanden priset på exempelvis de viktigaste råbomullssorterna under vårens och sommarens lopp till det dubbla eller mera. Särskildt påfallande var dessutom prisstegringen på Östersjövarorna — virke, hampa, lin, talg, borst, tjära men framför allt linfrö, som åtminstone enligt lord Grenvilles uppgift fick sitt pris mer än tiodubbladt. Framför allt råbomullsbristen återverkade på industrien, som ej underlät att klaga sin nöd genom en rad petitioner till parlamentet, där särskildt följderna af brytningen med Amerika betonades; enligt oppositionstalarnas obestridda uppgifter i början af följande år skulle exempelvis fattigvårdstungan i Manchester ha fördubblats under 1808 och blott 9 fabriker varit i full gång, medan 31 arbetat på »half tid» och 44 stått alldeles stilla.1 En hel del af dessa klagomål hänförde sig emellertid till årets första månader, medan prisstegringarna delvis berodde på en spekulation, som satte in senare på året och i många hänseenden alldeles omkastade läget. År 1808 behärskas nämligen i fortsättningen af en bland de stora händelserna i kontinentalsystemets historia: det spanska upproret. Dess direkta ekonomiska innebörd var emellertid ej i första hand hvad Napoleon en gång uppgaf, nämligen att ha beredt England »en ansenlig afsättning» på Pyreneiska halfön; hur pass begränsad roll detta moment spelade, kan man närmast sluta af den engelska handelsstatistikens exportsiffror (deklarerade värden i mill. pund sterling): År Inhemska varor Utländska och koloniala varor Spanien Portugal Total exp. Spanien Portugal Total exp. Som man häraf ser, väga de pyreneiska staterna efter 1807 ej mycket i Englands totalexport, trots att ökningen för Spanien i och för sig 1 Petitioner i Hansard X 692 f., 708 f., 1056 ff., 1182 f. (underhuset 22 febr. 10 och 18 mars 1808), Whitbread och Alex. Baring ib. XII 1169, 1194 (underhuset 6 mars 1809). Note pour le ministre des rel. extérieures 7 okt. 1810 (Corresp. de Nap. n:r 17 014). är mycket stor; och en god del t. o. m. af det belopp som upptages är raka motsatsen till en ny afsättning, nämligen uttryck för de engelska truppernas och insurgenternas underhåll. Särskildt ligger det i det geografiska lägets natur, att Pyreneiska halfön ej kunde lämpa sig för hvad England närmast behöfde på fastlandet, nämligen en inkörsport för sina varor till kontinentens centrala delar; den smuggling, som nu började öfver Pyrenéerna till Frankrike,1 kan ej ha vägt mycket därvid, såsom just tabellens siffror visa. Betydelsen af det nya förhållandet till Spanien 1808, liksom af portugisiska kungahusets flykt till Brasilien året förut, är i främsta rummet en helt annan, nämligen att sätta England i den närmaste förbindelse med de transmarina marknaderna. Spaniens västindiska besittningar, Kuba och Portorico, bragte därigenom kolonialvaruhandeln öfver på England, och fastlandskolonierna i Sydamerika och Mexiko skapade ett nytt stort afsättningsområde för de engelska industriprodukterna. Det är lätt att förstå, att detta nya läge i engelsmännens ögon rent af föreföll öppna möjlighet att kringgå Napoleons hela mödosamt uppförda bålverk emot Englands handel; och det var så mycket mer välkommet som Förenta staterna samtidigt afstängt sig mot den öfriga världen. De mycket egendomliga exportsiffrorna på Amerika för dessa år ha följande utseende (deklarerade värden i mill. pund st.): Hela denna påfallande omkastning, hvilken lät handeln på Centraloch Sydamerika bli mer än riklig ersättning för den ytterligt minskade exporten på Förenta staterna, brukade af de engelska regeringstalarna anföras som bevis för att Orders in Council icke skadat landets export utan endast medfört, att man gått öfver till direkt handel på de förra Darmstädter, Studien z. napoleonischen Wirtschaftspolitik (Vierteljahrschr. f. Social- u. Wirtschaftsgesch. II, 1904) 596 f. Nedgången år 1808 i Frankrikes export till Spanien, som där uppges till 33.4 mill. francs, motsvarande £ 1.3 mill., kan omöjligt ha ersatts af engelsk export, om tabellen här ofvan är tillförlitlig; förmodligen motsvaras den till stor del af spannmålstillförsel från Förenta staterna. 1 marknaderna i stället för försäljning till nordamerikanarna som mellanhänder. Emellertid framhöllo oppositionens språkrör med mera skäl under denna tid den nya handeln som en verklig ny landvinning till följd af det spanska upproret och alltså ingen konsekvens af att handeln på Förenta staterna förstörts genom Orders in Council. Det nya utlopp för afsättning, som sålunda syntes erbjuda sig, gaf upphof till en våldsam spekulation med högkonjunkturens alla utmärkande drag: allmän optimism, stor omsättning, industriell lifaktighet och stigande priser på spekulationsvarorna. Redan år 1806 hade underbefälhafvaren för en sjöexpedition, Sir Home Popham, på eget bevåg gjort ett angrepp på La Platas mynning och tagit Buenos Aires samt skickat hem åtta vagnslaster silfver åtföljda af ett braskande. cirkulär till Englands industristäder med en förteckning på alla de varor som kunde finna afsättning i hans eröfring; men det ville sig ej bättre än att Buenos Aires måst utrymmas innan ännu varorna hunnit fram. Sedan tillgången till dessa marknader nu tryggats, lockade minnet af de förhoppningar, Pophams silfverlaster och cirkulär väckt, köpmännen till otroliga vågspel i exportväg; nationalekonomen McCulloch återger excesserna efter en samtida källa på följande sätt: >>Mr. Maule, en intelligent resande, vid denna tid bosatt i Rio de Janeiro, upplyser att mera Mancherstervaror utsändes under några få veckor än som hade gått åt under de föregående tjugu åren. Och mängden af alla slags engelska varor som strömmade in i staden var så stor, att magasinen ej räckte till, utan det värdefullaste gods faktiskt låg på kajen veckor i sträck, utsatt för väder och vind samt all slags sköfling. Men dårskapen och okunnigheten hos dem som kappats i denna spekulation visade sig ännu mer slående i urvalet af de varor som sändes till Sydamerika; några spekulanter gingo faktiskt ända därhän att skicka skridskor till Rio de Janeiro!»>1 De slutliga följderna af dessa spekulationer kunde ej bli förmånliga, men tills vidare föreföll läget blomstrande. Totalexporten under 1808 företer ungefär oförändrade siffror, men exporten af bomullsväfnader steg med 29% frånsedt prisförskjutningen. Detta gällde däremot ej mellersta och norra Europa, där den engelska handelsstatistiken pekar på en mycket stark nedgång för både engelska varor (från 5:09 till 2.16 mill. pund) och kolonialvaror (från 5.73 till 3.27 mill. pund), Mc Culloch, Principles of Political Economy (1830) 330. Smart, Economic Annals I 122 f., 184. Jfr Hansard XXIII 503 (underhuset 16 juni 1812). hvilket dock i hufvudsak uppväges af en motsvarande uppgång för Medelhafsländerna; och andra upplysningar peka på åtskilligt större export äfven till Nordeuropa, såsom strax skall visas. Undersöker man närmare läget på fastlandet och närmast i Tyskland, visar sig under 1808 som den största förändringen en enastående stegring i råbomullspriserna och brist på råbomull, som tillfördes hufvudsakligen genom försäljning af kapade laster. På Mickelsmässan i Leipzig nådde den brasilianska bomullen (Pernambuco) upp till en stegring af 223 % öfver det normala, och såsom förut gjorde sig detta särskildt kännbart i Frankrike, där textilindustrien i Nantes genom lâneunderstöd sattes i stånd att gå öfver från bomull till ull. Eftersom England själft hade råbomullsbrist, kan detta dock endast delvis tillskrifvas den kontinentala själfblockaden. I afseende på dennas effektivitet hade Napoleon att anteckna framsteg på ett håll, nämligen i Schweiz, där smugglingen af engelska varor upphörde efter 1808; men fortfarande var det ur denna synpunkt långt viktigare Holland en mycket öm punkt. Konung Louis gjorde visserligen redan i januari en ansats till effektiv kustspärrning. Men smugglingen fortfor så öppet, att butikerna i Leyden enligt Louis' eget vittnesbörd utan försyn utställde massor af engelska manufakturer; och genom dekret den 16 september 1808 tillgrep Napoleon i våldsam förbittring åtgärden att spärra Frankrikes gräns för alla kolonialvaror från Holland. Detta synes ha haft en viss verkan, såsom man kan se däraf, att tillförseln af engelskt garn och den redan förut obetydliga manufakturtillförseln till Leipzig öfver Holland upphörde vid denna tid. Och en månad senare (23 oktober 1808) utfärdades ett ytterst drakoniskt holländskt dekret om hamnarnas stängning --t. o. m. så outreradt att man obetingadt kan betvifla dess tillämplighet: exporten förbjöds tills vidare, intet handelsfartyg, in- eller utländskt, fick under någon förevändning inlöpa i holländsk hamn, vid vite att bli beskjutet, fiskefartyg skulle återgå till sina afgångsorter men konfiskeras vid minsta tecken till förbindelse med fienden o. s. v. Verkan häraf blef emellertid en ny förskjutning af handelsvägarna. Nya handelsTill en början visade Helgoland nu sin oerhörda betydelse som stapel- rägar 1898 ort eller bas för den engelska smugglingen till Nordtyskland. England nedlade (enligt Rists depescher) under 1808 500,000 pund sterling på 1 Cérenville, Le syst. cont. et la Suisse 309. 158, 159, 160, 167, 178, 189, 190 och sid. 47 ff. tens, Nouv. rec. I 458 f., 474 f. Duboscq n:r 117, 118, 126, 146, en hamn, befästningar och magasin; på den lilla ön, hvars storlek är omkr. 120 tunnland eller ungefär arealen för en stor svensk bondgård, nedsatte sig en mängd enligt uppgift 200-engelska köpmän och representanter för engelska handelshus, som bildade en särskild handelskammare, och denna egendomliga handelsmetropol kallades på skämt »lilla London». Enligt de engelska köpmännens egna uppgifter lossade under endast 31⁄2 månader (augusti—november 1808) inemot 120 fartyg där sina laster, och årsimporten beräknades (likväl att döma af handelsstatistiken ganska säkert för högt) till 8 mill. pund, nära en sjättedel af Storbritanniens totalexport för 1808 (50 mill.). Det är då ej öfverraskande, att stora varumängder fingo ligga under bar himmel och att det på ön knappast fanns ståplats. Svårigheten bestod naturligtvis i att sedan få varorna insmugglade till fastlandet, men fastlandsspärrningen hade ånyo försvagats genom att Napoleon i början af året måst utrymma Oldenburg, detta af hänsyn till sin ryske bundsförvant, som var nära besläktad med den oldenburgske hertigen. Hvilka vägar varorna sedan togo, är svårt att följa i tillgängliga källor; från Bremen kom något till Leipzig vid påskmässan, men sedan intet, och såväl Hamburgs sjöfart som Bremens handel hade enligt deras egna källor nästan upphört. Men det fanns många möjligheter kvar, särskildt öfver Holstein, där befolkning och ämbetsmän gjorde sitt bästa att neutralisera den danska regeringens lojalitet emot systemet; och säkert är, att man icke på länge märker några tecken till återgång i trafiken öfver Helgoland. Dessutom hade Sverige under 1808 börjat blifva nederlagsort för de engelska varorna. Efter att den svenska handelsstatistiken förut under århundradet visat exportöfverskott, särskildt gentemot England, inträder under 1808 ett fullständigt omslag, så att importen därifrån uppgår till 6.65 mill. riksdaler mot en export dit af 2.61 mill. Det är kolonialvarorna som gå denna väg, till allra största delen öfver Göteborg, hvars ställning som en af världshandelns brännpunkter att döma af dess exportstatistik hade förberedts redan året förut. Efter tidsomständigheterna ganska afsevärda kvantiteter socker och kaffe (resp. 2.9 och 1.3 mill. skålpund) exporterades därifrån under 1808; och när amiral Saumarez i maj befann sig i staden, skref han till sin son: >>Den är en stor handelsplats; för närvarande finnas minst 1,200 segel af olika nationaliteter i hamnen». Härifrån sökte sig varorna sedan väg öfver de södra Östersjöhamnarna till Tyskland.1 1 Fisher, Studies in Napoleonic Statesmanship. Germany (1903) 338 ff. |
