Sidor som bilder
PDF
ePub

IV.

Trohjärtlig lyckönskan

till

kongl. maytz, vår allernådigste konungs
tro-man och kammar-råd,
välborne herren,

Herr Johan Silfvercrantz,

då han kammar-råds embetet värckeligen tillträdde,
den 3 Maij 1705.

Sonnet.

När Carl den tolffte såg, hvad yppning döden ha de

Uti hans cammar giordt, som sorgse saknat har
Von Grooth, den för sin dygd bordt längre blifva qvar,
Men, som oss synes, sig till roo för bittidt lade,
Han då i Rawitz med högmoget råde sade:

Du ädla Silfvercrantz, som min högstsalig far
Och mig med trogen nijt i alla dina da'r

Så mycken tienst har giordt, men hindrat meen och skade,
Dig vill för din förtienst jag denne posten gifva:
Du skall min cammar-råd, och jag dig nådig blifva;
Hvaröfver hvar och een, som vördar Carols bud,
Sin önskan yttrade i sådant fägneliud:

Gud lät herr Silfvercrantz till Gudz och kongens ähra
Sitt högtförtiänte kall med allskiöns nöije bära!

V.

Öfver

den på Sti Erici dag 1705 lyckligen

Invigde Biörcken,*)

uti Sæ Ulrici lund

vid Mälarstrandeu.

Sonnet.

Ulrica

Iricæ lund sig nu med största orsak fägnar,

At Herrans smorda har dem, som där boo, beskiärt En helgad huldrijk Biörck, och dem därmed förärt, Hvad som dhem gagna kan på ädla siälens vägnar. Dem, som ä' gode fåår, en sådan Biörck tillägnar En himblaliufver safft, otaligt mehra värd,

Än svalkand biörckelack, som nu plär blij förtärd; Men dem, som onde ä', till egen nytta ägnar, Att utaf samma Biörck till bättring näpste blifva. Sij, så kan Biörcken lust och veh ifrån sig gifva.**) Ty bör ock alle dem, som boo i lunden, önska, Att dhe där niuta fåå, hvad deras siäl begiär, Att denne Biörcken, som så väl planterat är, Måå utaf himlens nåd i stadig sällheet grönska!

*) Kyrckioherde uti S:æ Ulricæ kyrckia på Kongsholmen, ehrevördige och höglärde hr. Mag. Johan Biörck.

**) Zach. II. 7.

XII: 18.

VI.

Vänlig lyckönskan

till

general-gouvernements camereraren

i Riga

Herr Samuel Jahne

den 27 Maij 1705.

svårt att tiena är, när man eij bugnad blifver, Af något framsteg till det bättre vara kan, Men måste blifva qvar uppå den post, där man Uti mång' åhr har stådt, så stor en hugnad gifver,

Enär ens trogne fijt en god befordran vinner, Lijk som man skulle då ny kraft att tiena fåå. 1 haa, herr Jæhne, nu detsamma fått förståå: Ehrrijkt avancement ehr önskans knut tillbinner,

Hvartill jag eder vill all välgång troligst önska: När I må väl, ta'r jag ock billigt där i dehl, Emedan vänskap vår skull elliest hafva fehl. Gud lät ehr sällheet i en stadig maijlust grönska!

VII.

Vällment lyckönskan

till

Nytt åhr och nytt nampn

åth

kongl. may:tz tro tienare

och advocat fiscal vid dess cammar-collegio,

vällborne

Her Joachim Cronfeldt,

den 23 Januar. 1706.

Sonnet.

Den redligt kämpar, han ock billigt cronan vinner,

Till tecken, att han har godt vitnesbörd om sig,
Och den, som stadigt går på dygdens rätta stig,
I en välsignad stund til ähremåhlet hinner,
Om hvilket man nytt proof på nya åbret finner
Uti ber Cronfeldt, som sigh stedz så redelig
I sine tienster vijst, att kongen nådelig
Till detta nya åbr hans nijt och flijt besinner

Och vitnesbörd der om af konglig ynnest gier,
Samt honom med nytt nampn till nyåhrs skiänck förseer:
Ett nampn, som vitnar, att den embets-feldtet plöijer
Med trop och redligbeet, en adlig crona får:
Och som nu dygden sielf her Cronfeldt så uphōijer,
Så önskas lycka till nytt namn och ett nytt åhr!

VIII.

Underdån-ödmiuk lyck-önskan,

till

kongl. maij:tz högtbetrodde man,

råd och president uti dess cammar- och commercie
collegier sampt stats-contoir,

den högvälborne grefve

Herr Fabian Wrede.

Den 20 Januar. 1706 die Fabiani.

Sonnet.

Nu klarnar up den dag, som Sver'ges barn högt fägnar, När han påminner dem det namnet Fabian,

Som bärs af konung Carl den tolftes stora man,
Den all hans cammar-stat med öm omvårdnad hägnar,
At man med högsta skiäl det loford honom ägnar,
Som Joseph fordom dags uti egypten fann,
När han sin konungs nådh och allas hiertan vann.
Ty önskas ock så nu på cammar-statens vägnar:
Förläna, store Gud, gref Fabian tin nåd,

At han så nu, som förr, med högstförsichtigt råd
Befrämiar äbran din och Svea Carols gagn
I månge gode åhr. Lät och hans höga nampn
Af oss haa långlig prijs och då först glömskan sij,
När Sverige och all land till intet skola blij!

« FöregåendeFortsätt »