Palm-söndagen.

Text: Phil. II: 5 ad 11.

Vår första far och mor, jag menar Adam, Eva,
Ej voro 'nöjde med i paradiset lefva

I glädie, helighet, men ville lijka bli
Som Gud; men hur' thet gick, thet finna alla vi,

Som fingo synd til arf. Men Jesus, rijk af nåde,
Oss ville rätta op och frälsa ifrån våde,

Förthenskul villig var at diupt ödmiuka sig
Och ifrån satans macht förlossa dig och mig

I sitt förnedrings stånd; fast gudoms macht ban bade, Han docb ej brukade men villigt then aiade;

Ån skiönt ban konung var, doch fantz ban som en träbl, Han svårlig plågad blef och qvald til kropp och siäl.

Therföre är ban nu af Gudi och förhögder,
Han, som tilförene var ned til korsset böjder,

Uppå Gudz bögra hand är han nu blefven satt,
Thet är: regerar alt, oss skyddar dag och natt.

Gud honom gifvit har ett namu högt öfver alla,
At uti Jesu namn vi böra diupt knäfalla

Och med en tunga ren bekänna: Jesus Christ
Är Herren Gudi vår til mycken äbra vist.

Lång-fredag.

Act VI af alla evang.

Uppå Lång-fredagen månd' Jesu kropp, then belga,
På korsset hänga högt och sträckt, så at man tälja

Kund' alla benen bans, betäckte och med blod
The voro alle, då han blekan död utstod.

Af korsset kroppen med Pilati lof nedtaga
Sig redo Josepb from snart giorde, samt tillaga

Linklädet, svepningen, straxt Nicodemos kom,
The Jesu jordefärd sig lade vinning om.

Hans kropp i Örtagård the i en ny graf lade,
Som Joseph ati steen utbugga låtit hade.

Gud Adam, första man, ubir örtagården dref,
När utaf honom synd, olydno öfvad blef;

Men när vår frälsare i Örtagården thenna
Begrofs, begrot han ock båd' tin och min synd slenima,

Och giorde at vår graf hon är en laste-grifft,
Ther vi planteras, som oss lär Gudz helga skrifft.

Men uti tiden tu, min vän, sorgfällig vara
Bör, at ej någonsin tu uti satans snara

Må snärjas alt för hårdt, men bättring sann anställ,
Med tårar Jesum smörg, så är tu salig, säll!

Första Påskedag.

Text: I Cor. V: 7, 8.

No triumpberar ju vår Jesus, Gudz Son, kära,
Som uppå thenna dag upstånden vist månd' vara

Från döda, med stor macbt och en stor härlighet,
Thes tacke vi nu Gud i alla evighet.

Men skal tacksäyelsen vår' Herre väl behaga,
Så skal hvar man med Alijt surdegen allan taga

Snart atur vägen bort, jag menar ondsko all
Samt arghet, som med hast tilskyndar svåra fall,

Utränsa, at ej en Herodis surdeg byser,
Men at vår christendom af christna dygder lyser.

Om surdeg ränsas ut, jag menar synden all
Förkastas, med stor bast vår Jesus komma skall

Och rensa hiertat titt igenom vatnet rena,
Ja, giöra biertat rent igenom tron allena;

Han reningen också anställer genom blod,
Ty ban oss menniskior är nådig, mild och god.

Nu medan som vi ba' tbet Påska-lambet rena,
Så låter aldrig oss mer under synden tiena;

Men ifrån syndsens sömn på thenne dag upstå,
At ej med döden vi til belfvetit bortgå.

Annan dag Påska.

Text: Actor. X: 34 ad 44.

När Abraham kom ber med enda sonen kära
Från berget Moria, tit Isac veden bära

Måst, til ett offer ther han slachtas skulle då,
Stor glädie all thess bus förvisso månde få,

Då Gud thet värcket til en sådan utgång drifvit, At sonen Isac täck vid kära lifvet blifvit.

Från berget Golgatba nu kommer Jesus kär, Tber Gudi til söt lucht han vist apoffrad är.

Ho är förthenskul, som en christlig glädie spara
Nu vil och icke med Gudz huus-folck glader vara?

Ach, then i sanning mot sig sielt dårachtigt giör
Och uti evig nöd, ja död sig sielfver föör.

Men lät, tu christen, tig i theras antahl finna,
Som med en hiertans frögd sig stundelig påminna,

At Jesus offrat sig i stället titt och mitt
Igenom korssens död, men tog 'gen lifvet sitt.

Omfatta bonom nu rätt brinnande i trona,
Så skal i evighet Gud visserliga skona

Tig, ja och gifva til igenom Jesu namn
Alt, hvad tu brutit bar. Thet är en säker bainn!

Tredie dag Påska

Text: Actor. XIII: 26 ad 33 med.

Af andans stora drifft sanct Paulus ja framställer
Then lära i vår text, som allas sällbet gäller,

Enär han säger här, at salighetens ord
Är sändt oss, menniskior, som bo på thenda jord.

I sin predikan ban om Jesu död först talar,
Doch skyndar sig rätt fort, ej länge tiden bablar

Men snart förkunnar om Christi upståndelse,
Som uppå påske-dag i sanning månde skie.

Och at upståndelsen ifrån the döda skedde,
Til vitne kallar ban, them Jesus sig betedde

Lefvande bär än ther, på mångabanda sätt.
Tbe bonom sågo; sij, the vitna alla rätt!

Genom upståndelsen har Gud fullkomma veblat
Tbet löffte, som han giordt vår fäder och ej fehlat

Uti thet ringaste; ty Jesu pijno var
Ej nyttig, om ej ban igen se'n opstådt bar..

Men sij, ban döder är för våra synder många,
För vår rättfärdighet månd' han af grafven gånga,

Och ville på thet sätt förskaffa dig och mig
Försoning, öfver slikt hvar trogen frögdar sig!