Sidor som bilder
PDF

nämligen att det var ett foster af ett skämtsamt tillfälle och alldeles icke beräknadt på allvarsamma och vigtiga saker, hvarföre det nu, dödades. Härigenom hade han hvarken exponerat sig eller någon annan, icke heller sagt någon osanning. Imellertid kan äfven detta visa det närvarande befordringssättets orimlighet. Ty just denna samma gamla man, hvars stora svaghet så påtagligen framlyser, hade lättligen framför kanske 10 medsökande, alla kraftfullare och skickligare än han, kunnat befordras till Lycksele, det största pastorat i Lappmarken, och som i dess närvarande, så till sägandes förvildade, skick, behöfde en pastor af mer än vanlig skicklighet, nit och kraftfullhet. I dess ställe blef han nu, sedan, utom andra till en del redan anförda hinder, ansökningstiden blifvit prolongerad, imellertid skild från sin befattning som scholmästare, såsom oförmögen eller oskicklig att förestå den. Med all högaktning för ålderdomen och medlidande för olyckan, blir man dock härvid nästan ovillkorligen förd till hogkomst af historien om Jeppe på berget. Ännu en annan märklig sak, rörande Lycksele i närvarande ögonblick, torde förtjena ett rum här. En ansökning var å Lycksele allmoges vägnar inkommen till Kongl. Majestät, innehållande en underdånig anhållan att få, i likhet med socknarna å nedra landet, valrättighet, hvaremot all– mogen ville åtaga sig utgiften af de 28 tunnor, som kronan för närvarande består pastor i Lycksele. Denna ansökning var consistorium communicerad, och consistorium hade öfverlemnat den

[ocr errors]

åt visitator, att deröfver höra församlingen. Församlingen nekade med stor enhällighet och ifver sig hafva gjort någon sådan ansökning och protesterade i högsta grad deremot. Härpå blef den utan afseende lemnad af Kongl. Majestät. Hvad sjelfva saken beträffar, måste man anmärka, att det var temligen olämpligt att komma fram med ansökning om valrätt, på en tid, då så mycken fråga är om valrättens totala upphörande. När valrätten finnes olämplig å nedra landet, hvad skall den då ej vara i Lappmarken? Profpredikningarne skola vara 3 Söndagar efter hvarandra, den fjerde är frågodag, den femte valdag. Vid alla dessa tillfällen bör församlingen mangrannt vara församlad i kyrkan; huru skola de, som hafva 6 å 10 mil till kyrkan, kunna så ofta infinna sig der? Det vore nästan bäst att under hela tiden uppehålla sig på kyrkoplatsen; men 5 veckor utgöra en dyrbar tid. Och huru skola i synnerhet Lapparne kunna infinna sig, som kanske vid den tiden råka vara i Norrige eller nere i Vesterbotten och kunna hafva 20 å 30 mil till sin församlings kyrka. Om intriguer ega rum vid prestval annorstädes, så är det väl naturligt, att de här skola hafva fritt spel. Men det torde finnas personer, som dervid hafva sitt interesse, och just derifrån hade tilläfventyrs förslaget emanerat. Densamma tjenstemannen, hvilken nyss blifvit omtalad såsom interesserad vid frågan, om hvem som skulle blifva pastor i Lycksele, var nämligen tillställare af denna ansökning. Han hade kallat några få sockenboer till sig, föreställt dem förslaget från vackra och förmånliga sidor och förmått dem att skrifva under. Man måste beundra man

nens oerhörda djerfhet, att inför sjelfva thronen

framträda med en dikt och derigenom söka pålägga sina sockenboer en skatt af 28 tunnor spannmål. En man, som vågar anlägga och söker genomdrifva en sådan intrigue, hvad skulle en sådan ej göra vid ett prestval?

* Den 10 Januari var i Almanachan utsatt såsom första marknadsdag i Lycksele; men intet folk hade infunnit sig, utom de handlande. Orsaken härtill var den, att härstädes af ålder marknad hållits vid tings- och uppbördsstämman, hvartill terminen utsatts af domaren. Domaren åter, som först håller ting i Åsele, hvilket börjas vanligen den 2 Januari, hade nu som vanligt utlyst tingsterminen i Lycksele ungefär till den 16, och allmogen rättade sig derefter. Till Lycksele marknad kommer folk från Stensele, Sorsele och Arieplog med Lappmanna- och landtmannavaror. Umeå handlande hafva här tillförene varit de enda speculanterna; men nu mera, i synnerhet sedan der blifvit fri marknad, kommer äfven en myckenhet Ångermanländningar, som dels föra hit egna varor, såsom lin, lärft, o. s. v., dels köpa upp varor, såsom smör, fogel, fisk, rehnstekar och dylikt, hvaraf det mesta sedan föres till Stockholm. De vanligaste priserna på dessa varor vid denna marknad äro följande: 1 lisp. smör 5 Rdr., 1 lisp. färsk fisk (frusen sik) 1 Rdr., 1 rehnstek 1 Rdr. å 1 Rdr. 24 sk. Strax före Lycksele marknad är Åsele – och strax derefter Sollefteå marknad i Ångerman

[ocr errors]
[ocr errors]

- - \

land. De äro så vida i ett slags combination med hvarandra, att åtskilliga speculanter, i synnerhet Åsele-boer, besöka dem alla 3, och en del i Lycksele uppköpta varor föras till Sollefteå. Från Lycksele äro 10 mil till Åsele och derifrån 12 till Sollefteå. På Åsele marknad betalas Lappmarksvaror betydligt högre än i Lycksele, hvartill

orsaken torde vara den, att de, som göra upphand

ling i Åsele, genast resa till Stockholm och då,

medan ännu tillgången är ringa, få mera för si13 varor. I Åsele betalas vanligen 5 å 6 Rdr. för ett pund smör, 1 å 1# Rdr. för 1 pund färsk fisk (men tillförseln deraf är ringa), 14 å 2# Rdr. för en rehnstek o. s. v. På fogel varierar priset till den grad, att man ej ens kan uppgifva något. Från Lycksele reste jag den 10 Jan. om aftonen och kom den 11 till Bastuträsk, en by i Stensele socken. Här körde jag in hos en tolfman, der jag äfven 1820, då jag passerade här: förbi, hade tillbragt natten. Väggarne voro då nästan

rörliga af väggohyra, och jag grufvade nog för

dessa snåla gästvänner. Till all lycka hade deras gamla fosterland lidit en total förstöring, i det huset genom vådeld blifvit lagdt i aska, och i det nya hade de ännu ej hunnit blifva fullkomligt hemmstadda. Jag träffade här en gammal bekant och frände, C. F. Alenius. Han hade tillförene varit scholmästare i Arieplog, var sedan blifven pastor i Sorsele, men slutligen från prestämbetet helt och hållet afsatt. Nu uppehöll han sig här med barnaundervisning och syntes lika förnöjd, som hade ingenting passerat. Samma afton kom

[ocr errors]

arven Pastor P. o. Grönlund från stensele hit. Han var stadd på resan till Lycksele marknadStensele är den yngsta socken i Lappmarken, emedan kyrkan här är byggd först efter 1810, och den nuvarande pastorn är den första prest, som der varit. Men folkmängden hade tilltagit i en ovanlig progression, och nu var det ett pastoratAf de 4 Lappbyar, som tillhöra! Lycksele Lappmark, höra 2:ne under Stensele, och 2:ne under Sorsele; men pastor i Lycksele anses äfven för deras själasörjare och åtnjuter i denna egenskap en del af Lapp-tionden. Alla menniskor beredde sig nu att fara till marknads, och derföre var det stor brist på hästar: endast någon utgammal och ofärdig drönare eller ock någon ung oinkörd fölunge var att tillgå i de större byarna, men vid de enstaka nybyggena alldeles ingen; här måste det ordspråket göras gällande, att den, som tagit fan i båten, måste bringa honom till lands. Jag framkom den 12 Jan. om aftonen till Saxnäs, en by i Sorsele socken. Den 13 kom jag till Sorsele kyrkoplats. Alla menniskor, som ämnade sig till mark- nads, hade nu passerat förbi, och i prestgården var endast en piga hemma; jag fortsatte derföre genast resan till Nordanås nybygge, som är det första inom Arieplogs socknerå. Detta nybygge, som eljest kallas Moskenåive, har likväl kyrkorätt till Sorsele, emedan det är beläget endast 14 mil derifrån, men 5 mil från Arieplog. De 2:ne namnen härleda sig derifrån, att stället, der nybygget är anlagdt, tillförene hetat Mosken-åive (mons opacus, den med lummiga träd tjockt bevuxna kul

[ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »